Världen

Tysken Max begravs i Adelaide 113 år efter sin död

Generationer av museibesökare kände skelettet uppsatt med ena benet på en stol och en fågelskelett på handen, doktern som tog emot kroppen var dömd för mord och slavhandel och sålde skelettet till museet för tiopundssedeln

Bilder

For decades, visitors to the South Australian Museum were greeted by Max the skeleton, the remains of Max Dreyssig, a German immigrant. Photograph: SA Museum For decades, visitors to the South Australian Museum were greeted by Max the skeleton, the remains of Max Dreyssig, a German immigrant. Photograph: SA Museum theguardian.com
Max Dreyssig’s remains were laid to rest in Adelaide on Saturday. Photograph: Tory Shepherd/The Guardian Max Dreyssig’s remains were laid to rest in Adelaide on Saturday. Photograph: Tory Shepherd/The Guardian theguardian.com
Max Dreyssig (1850–1913), undated photo. Photograph: South Australian Museum Max Dreyssig (1850–1913), undated photo. Photograph: South Australian Museum theguardian.com
Archibald Watson, an anatomy professor, had been arrested for murder in the South Pacific, before he escaped to Germany where he studied medicine. Photograph: Adelaide University Archibald Watson, an anatomy professor, had been arrested for murder in the South Pacific, before he escaped to Germany where he studied medicine. Photograph: Adelaide University theguardian.com

En skelett som i generationer varit en av Sydafrikanska museets mest kända attraktioner under namnet Max fick slutligen en värdig begravning i Adelaide på lördagen – mer än ett sekel efter sin död. Det rörde sig om Johann David Max Dreyssig, en tysk invandrare som dog i cancer 1913, 62 år gammal. Därefter tillbringade han nästan 80 år uppställd på museet med ett ben upphöjt på en liten stol och ett fågelskelett vilande på hans utsträckta hand.

En skylt med texten 'Människa: Homo sapiens' skilde honom från djurskeletten runt omkring. Äldre fotografier visar honom sittande bakvänt på stolen, med armarna hängande över ryggstödet.

Dreyssig hade skänkt sin kropp till sin läkare, professor Archibald Watson vid Adelaides universitet – en man med en mörk bakgrund. Watson hade tidigare gripits för mord och för så kallad blackbirding, det vill säga kidnappning av stillahavsöbor för tvångsarbete. Han slapp borgen och reste till Tyskland för att studera medicin. Watson lät skelettera Dreyssig och sålde honom till museet för tio pund år 1920. Anna Russo, museets återföringsansvarige, berättade vid begravningen att enligt dåtidens lagar var det inte möjligt att donera sin kropp till sin läkare – och att Watson, sjukhuset och museet alla måste ha känt till det.

Kroppsdelar var en särskild passion för Watson, och hans metoder var inte alltid enligt boken, enligt en profil från 1998 av John Healey i Journal of the Historical Society of South Australia: vid ett tillfälle ersatte han en bål med ett paraply för att lura anhöriga vid en visning.

Dreyssig var i livet en annan sorts attraktion. Han erhöll järnkorset för tapperhet i fransk-tyska kriget 1870–71, flyttade till Australien 1885, tog barn på åsneturer längs Brighton-stranden bakom en grå sto vid namn Marie, och donerade en död pingvin och en gräshoppa till museet. Hans dödsruna noterade att han bar sin dekoration med stor stolthet vid Adelaides patriotiska firanden.

Begravningen arrangerades av museet tillsammans med Adelaides tyska gemenskap: en liten kista draperad med den tyska flaggan, de sista riterna förrättade av en luthersk pastor på West Terrace-kyrkogården, och en minnesstund på tyska klubben med omkring tjugo deltagare.

Watson sålde honom till museet för tio pund 1920. Begravningen tog 113 år att ordna.