Ett internt Cisco-memo beskriver allvarliga nätverkskrascher för Israels militära underrättelseorgan

En konfidentiell firmaskrivelse från Cisco, upprättad i september 2025, beskriver flera timmar långa avbrott och upprepade haverier i nätverken hos Israels militära underrättelseväsende ungefär ett år in i kriget i Gaza. Denna serie av händelser inträffade under kriget och påverkade kundförtroendet allvarligt, heter det i skrivelsen. Under en period av nationell konflikt drabbade de upprepade avbrotten kritiska verksamheter svårt.

Skrivelsen härstammar från ett bait av interna dokument som läckts av Cisco-anställda, rasande över företagets band till Israels militär, och som Guardian har granskat. Avbrotten började medan underrättelseorganen uppdaterade sin digitala infrastruktur. Inbyggda felsökningsmekanismer slog fel, och händelserna underminerade organens förtroende för en av sina främsta nätverksleverantörer. Dokumenten visar hur företaget arbetade för att bevara och utöka relationen i takt med att kriget fortsatte. Kontrakten med israelisk militärunderrättelse genererade enbart omkring 67 miljoner dollar på tre år, enligt ett dokument från 2025, och Splunk, Ciscos plattform för analys av maskingenererade data, pitchade tidigare i år för att ansluta till Project Nimbus, molnkontraktet mellan den israeliska regeringen, Google och Amazon.

Kriget har dödat över 70 000 palestinier, och internationella organisationer och regeringar har börjat beteckna Israels agerande som folkmord. Cisco, som säljer de routrar, servrar och kommunikationssystem som flyttar data för företag, stater och militärer världen över, har rönt mindre uppmärksamhet än andra teknikjättar. En grupp nuvarande och tidigare anställda, Bridge to Humanity, skriver att Cisco har kunnat hålla sig under radarn eftersom bolaget säljer hårdvara och mjukvara. Gruppen kallade samarbetet med israelisk underrättelse för en chockerande och fullständig motsats till de värderingar Cisco säljer till oss anställda och externt till kunder, investerare och allmänheten, och beskrev företaget som ett instrument för folkmord.

Det israeliska militärsvaret var knappast överraskande: man assisteras av tjänster från en rad företag och kommenterar inte kontrakt. Cisco, som internt och utåt skyltar med att vara en etiskt driven firma, svarade inte alls på förfrågan om kommentar.

Mönstret är bekant. När ett stort teknikföretag säljer grävs korten till varsitt krigsdeltagande kallas det affärer, och ingenstans finns det skattebetalare som kan säga nej. De anställda som läckt dokumenten bär den moriska kostnaden själva — företagsledningen, som skördar intäkterna, har alla incitament att tiga. För en europeisk läsare är det värt att notera att samma amerikanska jättar som marknadsför sig här med företagsansvar och värdegrunder driver samma verksamhet i Gaza som överallt annars. Etik är en marknadsföringspost; kontrakten är bokförda i dollar.