Tysklands billigaste parkering höjer avgiften från tio öre till en krona i timmen

Ett parkeringshus i Bietigheim-Bissingen höjer sin timavgift tiofalt i januari 2027 — från tio öre till en euro, den första höjningen sedan 1983. Bilisterna vid huset på Löchgauer Straße betalade 20 pfennig i timmen under D-mark-eran, vilket blev tio öre när euron infördes. Parkeringshuset var känt som Tysklands billigaste.

Staden i Baden-Württemberg med 43 354 invånare räknar med att gå med runt 20 miljoner euro i underskott i år och hoppas att höjningen i samtliga fem kommunala parkeringshus ska bringa in ungefär en miljon extra. "Vi vill att bilisterna ska bidra till kostnaderna för parkeringsanläggningarna", säger förste borgmästare Michael Hanus till Bild — ett erkännande av att de hittills inte har gjort det.

Så var det inte heller tänkt. Kommunfullmäktige höll medvetet nere avgiften, förklarar stadshusets taleskvinna Anette Hochmuth, för att stärka stadens egen handelsplats mot Breuningerland Ludwigsburg, konkurrentköpcentrumet längre bort. Billig parkering vid gågatan, läkarmottagningarna och rådhuset var ett detaljhandelsstöd, betalat ur stadens budget år efter år sedan början av åttiotalet.

Korrigeringen kommer nu som en höjning på 900 procent, den typen av siffra som skapar rubriker. Den absoluta nivån är mindre dramatisk: en euro i timmen ligger fortfarande väl under Stuttgart billigaste parkering på 2,50 euro, och Gerber Center där tar 4,50. Fyra decenniers inflation, uppsugnad i ett enda steg, landar ändå på marknadens botten.

Fram till januari gäller den gamla avgiften: tio öre i timmen vid Löchgauer Straße, hälften efter klockan sex på kvällen.

Fallet är en lärobok i hur offentliga subventioner skapar beroende. När politikerna i över fyrtio år bar kostnaderna själva fanns ingen återkoppling — ingen som parkerade behövde betala vad platsen faktiskt kostade, och handlarna kunde bygga sin affärsmodell på att grannstaden betalade deras kunders bilplatser. Så länge skattebetalaren stod för notan fanns ingen anledning till eftertanke. Först när underskottet blivit oundvikligt tvingas priserna återgå mot sina verkliga nivåer, och då sker det i ett ryck som uppfattas som chockartat — fast det i själva verket bara är förseningens pris. Svenska kommuner, som ofta driver parkering till subventionerade priser av samma skäl, gör klokt i att studera mekanismen: ju längre den verkliga kostnaden döljs, desto brantare blir räkningen när den till slut presenteras.