Majoritet av brittiska hyresvärdar funderar att lämna marknaden efter Labours budget, skattesatsen på uthyrningsinkomster fördubblas till fyra procent från april, 57 procent av mäklarna rapporterar förfrågningar om försäljning, Savills spår 15 procents hyreshöjning till 2031 medan 63-åriga Julie Snowball i Runcorn vräks och står 55:e i kommunala bostadskön efter 15 års väntan

Bilder

Julie Snowball, 63, says she is struggling to find a rental less than £100 a month more expensive in the same area (Julie Snowball / Shelter) Julie Snowball / Shelter

John Healey set out his Budget last week (Dylan Martinez/PA) (PA Wire) PA Wire

Fler än hälften av Storbritanniens hyresvärdar överväger att lämna uthyrningsmarknaden efter Labours höstbudget, enligt en undersökning bland fastighetsmäkare genomförd bara dagar efter att skatten offentliggjordes. Finansminister John Healey fördubblade en tilläggsavgift som hans företrädare Rachel Reeves planerat; från april betalar hyresvärdarna fyra procent extra på sina hyresintäkter.

Propertymark, som företräder nästan 20 000 fastighetsmäkare i Storbritannien, tillfrågade medlemmar som förvaltar uppskattat 2 860 bostäder. Femtiosju procent svarade att de fått förfrågningar från hyresvärdar som vill lämna branschen. Aritmetiken därefter kräver inget partiprogram: varje hyresvärd som säljer försvinner en hyresbostad från utbudet, efterfrågan består, och kvarvarande hyresgäster får konkurrera om det som återstår. Fastighetsjätten Savills spår redan att genomsnittshyran stiger 15 procent till 2031, och 16 procent i London — över 2 500 pund per år på genomsnittshyran, 5 000 pund i huvudstaden, på toppen av dagens rekordnivåer.

Resultatet är en skiljelinje som Savills analytiker Lucian Cook beskriver tydligt: hyresgäster med långsiktiga, engagerade hyresvärdar sitter relativt tryggt, medan den som söker nytt boende möter betydligt sämre utbud och hårdare konkurrens. Skuggbostadsministern Katie Lam anklagade Labour för att låta "hyresgäster slåss om färre bostäder och ställas inför allt högre hyror".

Siffrorna pekar på ett välbekant mönster: när staten beskattar en verksamhet minskar den inte hyresvärdars vinstmarginaler i första hand, utan skjuter kostnaden framåt till hyresgästerna — eller tvingar aktörerna ut från marknaden. Politiker som Reeves och Healey har själva låga incitament att räkna med konsekvenserna, eftersom priset betalas av andra, flera år efter nästa val. Att skulle-sörjande bostadspolitik träffar de svagaste hårdast är ingen slump utan en förutsägbar effekt av att utbudet krymper medan efterfrågan är oförändrad.

Julie Snowball, 63 år, har nyligen fått ett uppsägningsbesked på sitt hem i Runcorn, där hon bott i fyra år och betalar 725 pund i månaden. Lägenheter och rum i delade boenden i närheten annonseras ut för över 850 pund. Hon arbetar 72-timmarsveckor på en flygplats, har en hjärtoperation framför sig som kommer hålla henne borta från arbetet i månader, och har stått på kommunens bostadskö i ungefär 15 år — hon bjuder två gånger i veckan och hamnar ofta på femtiofemte plats eller längre bak i kön.

Historier som hennes visar vad den kvantitativa spådomen betyder i praktiken. Den svenska erfarenheten av alls tgångna regleringar på hyresmarknaden ger samma lärdom: när politiken stryper utbudet hamnar kostnaden hos dem som har sämst makt att värja sig — inte hos de stora aktörerna politiken tror sig rikta in sig på.