Fulla tåg från Köpenhamn efter J-dagen, passagerare svimmade och nödbroms drogs

Svenskar på väg hem från Köpenhamn på fredagskvällen fick uppleva tåg så överfulla att det inte gick att röra sig. Passagerare svimmade och andra drog i nödbromsen, sedan Danmarks traditionella J-dag fyllt stadens barer med gränsöverskridande festare. Skånetrafiken ställde in flera tåg och beskrev läget som extremt ansträngt, och sade till Aftonbladet att många passagerare "tyvärr inte lyssnade, eftersom folk kanske hade druckit lite för mycket".

J-dagen — dagen då Tuborg släpper sin julöl, första fredagen i november — har blivit en fast punkt i det danska nattlivet och, allt mer, i svenska reskalendrar. Stora mängder svenskar tar sig över Öresund för att fira, och hemresan förvandlar den tjugo minuter långa tågfärden från Köpenhamn till Malmö till ett timslångt lidande. Perrongerna var överfulla, och Skånetrafikens försök att sätta in extratåg lyckades inte, bekräftade trafikchefen Sandra Patraska.

Problemet är strukturellt. Trafikoperatören planerar sin trafik för pendlare, inte för en importerad dryckeshelg som samlar tiotusentals berusade festare på en enda gränsoverskridande korridor en enda natt. När danskarna firar sin tradition betalar det svenska kollektivtrafiksystemet priset — utan att någon har frågat det. Passagerarnas vägran att följa instruktioner, en artig svensk omskrivning för en folkmassa av berusade som ignorerar personal på ett inställt tåg, lämnade tågvärdarna med föga att förvalta.

Det är en klassisk asymmetri: kostnaderna hamnar hos den part som inte har sagt ja till arrangemanget. Danmark marknadsför J-dagen som festlig tradition och drar nytta av turistkronorna. Sverige får ta hand om infrastruktursammanbrottet, de inställda tågen och de överfulla perrongerna. Tågen som inte kunde rulla bar inte danskar hem från jobbet — de bar svenska medborgare fast i någon annans högtid.

Det finns ingen mekanism som ser till att den som skapar belastningen också bär kostnaden för den. Köpenhamns barer och Tuborgs försäljning får vinsterna; Skånetrafiken, och i förlängningen de skattebetalare som finansierar den, får kaoset. Om ett privat bolag arrangerade ett evenemang som översvämmade någon annans trafiksystem, skulle det få stå för säkerheten, kapaciteten och ersättningarna. När det i stället rör sig om en gränsoverskridande tradition skyfflas ansvaret vidare till kollektivtrafiken — som inte kan vägra att köra, inte kan stänga gränsen och inte kan debitera dem som orsakar belastningen.

Skånetrafiken säger att man ska se över kapaciteten inför nästa års J-dag, som infaller första fredagen i november. Men frågan är inte bara hur många extratåg som ska sättas in. Frågan är vem som ska betala för dem, och varför ett danskt ölföretags marknadsföringsdatum ska diktera den svenska kollektivtrafikens driftskalkyl.