Svensk delegation undervisar polis och åklagare i Maine i sexköpslagen
28 år efter att Sverige som första land i världen kriminaliserade köpet, men hemma i Malmö sker flera hundrasexköp per dag och de flesta upptäcks aldrig
Bilder
dn.se
Malmöpolisen Elisabeth Cewers har varit i delstaten Maine i USA och lärt ut hur man arbetar med sexköpslagstiftningen i Sverige. I förgrunden Felicia Womack. Foto: Anders Hansson
Foto: Anders Hansson
Felicia Womack, grundare av organisationen ”Wake up brother”, är uppvuxen i Lund och bosatt i USA. Foto: Anders Hansson
Foto: Anders Hansson
”Det är en våldtäkt med prislapp. Du betalar för att du vet att personen inte vill ha sex med dig”, säger Silvia Ingolfsdottir, advokat och målsägandebiträde. Foto: Anders Hansson
Foto: Anders Hansson
Tre år efter att Maine blev den första amerikanska delstaten att kriminalisera sexköp efter svensk modell reste en svensk delegation dit i oktober för att utbilda polis och åklagare i hur lagen är tänkt att tillämpas. Gruppen — polisinspektör Elisabeth Cewers från Malmö, åklagaren Karin Lundström Kron, advokaten och målsägandebiträdet Silvia Ingolfsdottir samt Felicia Womack, grundare av organisationen Wake up brother — träffade Maines poliser och föreläste för delstatens åklagare, med stöd av Sveriges generalkonsulat i New York. Det rapporterar Dagens Nyheter.
Initiativet kom efter att en representant för Maines polis konstaterat att många inom kåren inte förstår hur lagen ska användas: "tänk om mina kollegor fick prata med era kollegor". Vid årsskiftet är det 28 år sedan Sverige blev det första landet i världen att kriminalisera köp av sex medan försäljningen förblev laglig. Sju länder har följt efter.
Det delegationen exporterar är, enligt Cewers egen beskrivning, mindre en metod än en hållning: polisen ska behandla den som säljer som ett troligt brottsoffer i stället för som en brottsling, eftersom "vägen till hallickar och människohandlare går via kvinnorna". Respektfullt bemötande, argumenterar hon, öppnar vägen till människohandlarna och till uppgifter om andra brott.
Det inhemska resultatet är svårare att skryta med. Enbart i Malmö sker flera hundra köp varje dag, enligt Cewers, och få upptäcks; polisens resurser är knappa och kunskapen om prostitution i allmänhet låg. Omkring 99 procent av handeln organiseras av någon som verkar i bakgrunden, och marknaden har flyttat från stadens gator till escortsajter, thailändska massagesalonger och gäng- och narkotikamiljöer.
"Man kan följa var katastroferna i världen pågår. Nu kommer kvinnorna till exempel från Ukraina, Venezuela och Colombia", säger Womack. Ingolfsdottir, som biträder offer för människohandel, beskriver kvinnor som bokas in några dagar i taget, stad efter stad, medan någon annan hyr lägenheterna och ordnar resorna: "En kvinnas kropp kan återanvändas gång efter gång — ett paket kokain konsumeras."
Maines lag skiljer sig på en punkt: en dömd köpare kan i vissa fall välja mellan sju dagars fängelse och ett program som syftar till att få honom att sluta. Womack säger att andra delstater inte har skäl att följa efter om inte lagen fungerar i Maine. I Sverige får de flesta som döms för sexköp dagsböter eller villkorlig dom.
Det är värt att notera vad som egentligen händer här: en svensk myndighetsmodell som i 28 år inte lyckats hejda handeln hemma marknadsförs nu utomlands som förebild. Exporten finansieras av svenska skattepengar via utrikesförvaltningen, medan polisens egna resurser för att utreda brotten räcker knappt till. Att Maine behöver svensk undervisning för att överhuvudtaget förstå sin egen lag säger kanske mer om lagens konstruktion än om amerikanska polisers intresse. Om modellen ska bedömas bör det ske på resultat — och där är det svenska facit, med en marknad som växt sig underground och organiserad till övervägande del, inget som rekommenderar sig självt.