Rekordhög klimatoro i Europa inför Cop31, 42 procent av fransmännen mycket oroliga efter sommarens värmeböljor

Rekordmånga fransmän oroar sig för klimatet. 42 procent svarade i en YouGov-undersökning i augusti att de är "mycket oroliga", mot 28 procent i april. Mätningen, som gjordes i sex europeiska länder, föll dagar innan klimattoppmötet Cop31 öppnar i Turkiet.

Mellan 69 procent i Tyskland och 80 procent i Frankrike tror att klimatet förändras; bara 1–4 procent förnekar det, medan 14–20 procent säger att förändringen inte drivs av människan. Mellan 65 och 83 procent i Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien säger sig vara oroliga för klimatkrisen, och oron nådde topp under sommarens värmeböljor. I Tyskland steg andelen "mycket oroliga" från 27 procent i april till 40 i augusti — för att sedan sjunka till 31 när sommaren var över.

Det värre är att åsikterna om åtgärder delas längs en enkel linje: vem som betalar. Majoriteter ställer sig bakom plantering av träd, subventioner till energieffektivisering, förbud mot engångsplast och skatter på stora utsläppare. Höjda bränsleskatter, begränsningar av kött och mejeriprodukter, skatt på flygbiljetter och förbud mot nya bensin- och dieselbilar motas däremot i samtliga undersökta länder. På det personliga planet är parker och odling hemma och säsongsvikt populärt; att handla uteslutande begagnat och betala mer för flygresor är det inte.

Sonderingen visar också var européerna vill fatta besluten: 50–54 procent i Frankrike, Italien och Tyskland, 61 procent i Danmark och 64 procent i Spanien anser att klimatbeslut ska fattas på EU-nivå snarare än nationellt — alltså precis på den nivå där kostnaderna för besluten hamnar på någon annans väljare. Det är ingen slump. När avgörandet flyttas uppåt kan varje nationell regering skylta med goda intentioner samtidigt som räkningen delas ut i Bryssel. Mellan 79 och 89 procent tror att internationellt samarbete skulle bemästra krisen bättre — vilket i praktiken betyder att beslut och kostnader fjärrmas från det nationella ansvaret.

Optimismen är för sig delad. Mellan 45 och 63 procent säger att det inte är för sent att avvärja de värsta följderna, men att det kräver en genomgripande förändring; mellan 11 och 24 procent anser att det redan är försent, och mellan 9 och 20 procent tror att dagens åtgärder räcker.

Mönstret är solklart i alla sex länder. De uppskattade åtgärderna är de där notan skickas vidare — träd, subventioner och skatt på stora aktörer. De impopulära är de som träffar den egna plånboken: bränsleskatt, köttbegränsningar, flygskatt och slutet på nya bensinbilar. Det är en gammal sanning i kombination med överstatlig makt som bör väcka viss skepsis: väljare vill gärna rädda världen, men helst med någon annans pengar och helst på beslutsnivåer där ingen kan hållas ansvarig.