Vänsterpartiets nya kommunalråd i Malmö delade Gaddafivideor och inlägg om sataniska pedofiler

Bilder

×

Expressen publicerar idag en skärmdump från vad som sägs vara en vidaredelning från Vänsterpartisten Halimo Bashir Abdis Instagram-konto.Foto: Expressen/Instagram Expressen/Instagram

Halimo Bashir Abdi, Vänsterpartiets nytillsatte kommunalråd i Malmö, har delat instagraminlägg där Muammar Gaddafi fördömer västvärlden samt inlägg som hävdar att Epstein-dokumenten bevisar att världen styrs av "sataniska pedofiler", rapporterar Expressen. Inläggen, som avslöjades i dag i en artikel av Tobias Barkman, har sedan raderats från hennes konto. Abdi svarade tidningen endast med ett kort skriftligt uttalande; även Sydsvenskan har sökt henne för kommentar.

Gaddafi härskade över Libyen i 42 år och avfärdade det parlamentariska systemet som ett fiffel, vilket ger det delade materialet en besynnerlig dubbeltydighet: antingen behandlar kommunalrådet en diktators retorik som harmlös utsmyckning, eller också håller hon med. Expressens skärmdump, som ska vara en vidaredelning från hennes konto, har hittills inte bestridts av någon med namn.

Kostnaderna för sådana här inlägg är asymmetriska. Inom ett parti och ett personligt nätverk kostar det ingenting att citera Gaddafis analys av västvärlden — det kan till och med höja anseet i vissa kretsar. Räkningen landar hos väljarna, som förväntas acceptera att en förtroendevald med kommunal makt delar spridningskanaler med något av århundradets mest auktoritära innehåll. Abdi blev dessutom tillsatt till posten — väljarna valde inte henne dit — och den fråga kommunfullmäktige nu står inför är om ett skriftligt uttalande alls får några konsekvenser.

Det är ett mönster som upprepas över partier och nivåer i svensk politik: när utnämningsmakten ligger hos partier snarare än hos väljare blir ansvarskedjan tunn. Ett skriftligt uttalande utan uppföljning är exakt den sortens symbolisk handling som institutioner producerar när ingen intern aktör bär kostnaden. Frågan är inte om Abdi har rätt att tycka vad hon vill — det har hon — utan vem som betalar för vad hennes tyckanden signalerar. I detta fall: Malmös skattebetalare, via ett kommunalråd de aldrig röstade fram.