Bävrar återintroduceras i Loch Ness avrinningsområde för första gången på femhundra år

Bilder

×

The beavers were relocated from another part of Scotland (PA) independent.co.uk

The beavers are back in the Scottish Highlands (PA) independent.co.uk

The return of beavers to Loch Ness has been hailed by charities (PA) independent.co.uk

‹ ›

Sex bävrar släpptes på onsdagen ut i en liten sjö på Dundreggan-egendomen i Glenmoriston i Skottland. Det rapporterar the Independent. Det är första gången på femhundra år som arten finns i Loch Ness avrinningsområde. Familjen består av en moder, två tvååriga ungdjur och tre ungar födda i år.

Bakom utsläppet står Ness Beaver Project, ett samarbete mellan välgörenhetsorganisationerna Trees for Life och Beaver Trust. Trees for Life förvaltar Dundreggan, en omkring 4 000 hektar stor egendom i Glenmoriston där man arbetar med att återställa vild natur. Projektets restaureringsansvariga är Roisin Campbell-Palmer från Beaver Trust och Alan McDonnell från Trees for Life.

Även logistiken sköttes av de privata organisationerna. De sex djuren fångades i Tayside, undersöks på ett särskilt karantänställe vid Five Sisters Zoo nära West Calder och fraktades norrut med tillstånd från statens naturvårdsmyndighet NatureScot. Skottlands första officiella återinplantering gjordes 2009; bävrarna har sedan spritt sig så effektivt att fångst och förflyttning numera är licensierad rutin. Statens bidrag till projektet är, med andra ord, själva tillståndet.

Djurets dragningskraft ligger i dess byggnadsverksamhet. Bäverdammar saktar upp flöden vid översvämningar, fångar sediment och omvandlar dräneringsdiken till våtmarker som renar det som passerar genom dem — funktioner som, när bävrarna saknas, i stället anläggs av ingenjörer och betalas ur offentliga kassor. Underhållet sköts av samma djur som byggde verket, materialet växer på platsen, och arbetskraften försörjer sig själv på nytt: tre av de sex utsläppta djuren föddes i år.

Projektet planerar minst femton familjer i avrinningsområdet inom tre år. Ingen av de översvämningsmagasin de anlägger kommer att synas i någon offentlig budget. Det är en poäng värd att fästa sig vid även i Sverige, där naturvård och skydd mot översvämningar i regel hanteras som statliga och kommunala åtaganden — medan det här skotska exemplet visar att privata aktörer, som själva bär kostnaden, kan åstadkomma samma nytta utan en enda skattekrona. Statens roll begränsades till att inte säga nej.