Datacentraler i Europa möter kraftigt motstånd från civilsamhället
Enligt forskning kommer koldioxidutsläppen från AI-datacentraler att öka dramatiskt samtidigt som lokalsamhällen bär kostnaderna för infrastruktur och skattelättningar, lokala invånare kräver nu ett konkret motprestation från branschen trots EU:s ambition om digital suveränitet
Bilder
A protest at a datacentre development near West Kilbride in Scotland. Campaigners say the environmental and social costs of the sites are too high. Photograph: Murdo MacLeod/The Guardian
theguardian.com
Över hundra kampanjgrupper i femton europeiska länder arrangerar två dagar av protester mot datacenter på fredagen och lördagen, med krav på stopp för stora projekt under parollen 'Stop Dirty Data Centres'. Planerade aktioner omfattar ett demonstrationståg utanför den polska riksdagen i Warszawa, en marsch i Dublin, en manifestation utanför ett Microsoft-datacenter i Danmark, ett upplysningsevenemang nära en planerad anläggning i Amsterdam och en aktion i Londons Brick Lane, där ett datacenter redan mött lokalt motstånd.
Arrangörerna räknar med deltagarskaraer från ett fåtal vid mindre evenemang till flera hundra i Brick Lane och Dublin. Bakom de blygsamma siffrorna döljer sig ett stort tal: enligt forskning från Tysklands Öko-Institut kommer koldioxidutsläppen från AI-datacenter att sexdubblas till 2030 jämfört med 2023 års nivå. I Storbritannien kan energiåtgången från AI-datacenter orsaka utsläpp på upp till 123 miljoner ton koldioxid under det kommande decenniet — ungefär vad 2,7 miljoner människor orsakar.
Det är utbyggnadstakten som ger kampanjen brådska. Omkring 250 datacenterprojekt på över 100 megawatt tillkännagavs globalt mellan 2021 och 2024; varje 100-megawattsprojekt drar lika mycket kraft som cirka 300 000 hushåll. I enbart Storbritannien står 315 datacenter i kö för anslutning till elnätet, vilket motsvarar 73 gigawatt mot en nationell toppkonsumtion på 45 gigawatt.
Kampanjen räknar upp sociala kostnader utöver energiförbrukningen: chattbotarnas effekter på psykisk hälsa, AI som utestänger människor från arbeten och datacenter som prioriteras framför bostäder. Kampanjkoordinator Owen Espley påpekar att motståndare till datacenter var bland de största vinnarna för demokraterna i veckans mellanval i USA — 'oro som samhällen på båda sidor Atlanten delar om skadan från storskaliga datacenter'.
Branschen svarar att datacenter skapar arbetstillfällen inom byggande och drift och stödjer AI-driven tillväxt. Vad ingen av sidorna bestrider är transaktionens form: anslutningen, marken, vattnet och skattelättnaderna är lokala, medan beräkningskapaciteten och intäkterna inte är det.
Det är en bekant uppställning även för svenska förhållanden. Kommunerna står för kostnaderna — el, vatten, mark, utbyggt elnät — medan vinsterna hamnar hos globala teknikjättar som ofta slipper både skatt och ansvarsutkrävande. När staten sedan kommer med subventioner, snabbspår i tillståndsprocessen och visioner om ett digitalt Folkhem är det skattebetalaren som garant. Incitamentsstrukturen är enkel: den som bär kostnaderna har skäl att ställa krav, den som subventionerar har skäl att tiga.
Bryssel vill ha europeisk AI-suveränitet; de samhällen som ska hysa serverhallarna har börjat fråga vad de får i utbyte. Det är en berättigad fråga — och den ställs sällan av dem som tecknar avtalen.