Mellanöstern

Sydkorea skickar jagar ubåtsjaktfregatt? — nej: Cheonghae-enheten flyttas mot Hormuz

Men Trump kräver krigsbidrag och Lee Jae Myung svarar med insurance-politik, förstöraren får patrullera söder om Oman men får inte sikta in sig på iranskt territorium, Tehran tar redan över transittullar från SJU-flottan och Doha slipper betala, och Seoul äger sin egen säkerhet istället för att hyra den

Bilder

A South Korean naval ship. Seoul wants the Cheonghae unit – which reportedly includes a destroyer, helicopter and rigid-hull inflatable boats – to expand its operations closer to the strait of Hormuz. Photograph: Rebecca J Moat/US navy A South Korean naval ship. Seoul wants the Cheonghae unit – which reportedly includes a destroyer, helicopter and rigid-hull inflatable boats – to expand its operations closer to the strait of Hormuz. Photograph: Rebecca J Moat/US navy theguardian.com

Sydkoreas försvarsministerium kommer att utöka sin anti-piratstyrka Cheonghae till vatten närmare Hormuzsundet. Ett förslag har lämnats till parlamentet som utökar enhetens verksamhetsområde mot den omanska hamnstaden Duqm, ungefär 650 kilometer från sundet. Beslutet kommer efter månader av påtryckningar från Donald Trump, som kritiserade Seoul för otillräckligt stöd under USA:s krig med Iran — påtryckningar som Seoul nu besvarar på egna villkor.

Detaljerna är viktigare än tillkännagivandet. Förstärkningen är strikt icke-stridande, enligt en tjänsteman på försvarsministeriet som informerade journalister anonymt: operationerna kommer att hållas till öppet vatten söder om Oman, och den maritima spaningsflygplanet av typen P-8A som Seoul planerar att sätta in vid sidan av enhetens jagare på 4 400 ton kommer att förbjudas att rikta eller övervaka iranskt territorium, iranska territorialvatten eller sundets inre. President Lee Jae Myung, vars godkännande fordras för förslaget, sade i september att han inte skulle placera ut militära tillgångar på ett sätt som kunde dra landet in i konflikten. Sydkorea ansluter sig inte till USA:s krig; landet köper sin egen försäkring.

Ekonomin gör resonemanget begripligt. Sydkorea hämtade 70 procent av sin olja från Mellanöstern 2025, enligt industriministeriet, och största delen skeppas genom Hormuz. Sundet hyser för närvarande tre parallella makter: USA:s flotta eskorterar fartyg genom utlysta säkra korridorer, Irans revolutionsgardistiska kår bränner tankfartyg på rutter den förklarar olagliga, och Omans flotta bärgar överlevande utan att peka ut någon gärningsman. Iran har börjat ta upp transitavgifter av indiska och kinesiska fartyg medan Qatar undantas — ett prissättningssystem som ersätter den gamla fria sjöfarten.

Utskeppningen passar också in i ett mönster som International Institute for Strategic Studies dokumenterat i sin nyliga rapport om kriget mellan USA och Iran: golfmonarkierna, som lagt en biljon dollar på amerikansk materiel, såg hur amerikanska baser visade sig sårbara och bygger nu om sina egna försvar. Allierade som en gång överlät sjösäkerheten på USA:s flotta drar samma slutsats — att eskorttjänsten skickar notan till kunden oavsett utfall, och att det är säkrare att inneha kontraktet själv.

Trump skars ned på de stora gemensamma militärövningarna mellan USA och Sydkorea i somras, vilket skapade oro i Seoul. Cheonghae-enheten har varit stationerad i Adenviken sedan 2009, och dess Mellanöstern-uppdrag skulle ha utlöpt vid slutet av 2026. Förlängningen innebär 75 extra mannar och ett spaningsflygplan till en styrka på omkring 300.

Seoul skickar alltså en jagare för att skydda tankfartyg som USA:s flotta redan förklarat vara skyddade. Frågan är för vem det skyddet egentligen finns till — och vad kunden betalat för det hittills.