Isobel Hadley-Kamptz: Texas faller för demokraterna efter 24 års enhärskande

Texasrepublikanernas senatskandidat Ken Paxton påstod i slutet av valrörelsen att han inte överdrev: förlorade hans parti Texas, förlorade det Amerika. Han förlorade ändå — till demokraten James Talarico, med nästan tio procentenheter. Samma natt erkände sittande guvernören Greg Abbott sig besegrad av demokraten Gina Hinojosa. Därmed bröts ett epokgörande mönster: i tjugofyra år hade senatorer, guvernör och delstatsförsamling i Texas alla kommit från samma parti.

Isobel Hadley-Kamptz, som skriver på Dagens Nyheters oberoende liberala ledar- och debattsida, läser utgången som att koalitionens sista brandvägg har rasat. Förlusten förklaras inte av pengamangel. Världens rikaste man, Elon Musk, pumpade 212 miljoner dollar — cirka två miljarder kronor — in i Paxtons kampanj, och republikanernas reklamutgifter var dubbelt så stora som demokraternas. Väljarna gjorde ändå uppror, i tungt republikanska delar av landet, inklusive valkretsar som kartlagts specifikt för att garantera republikanska vinster. Donald Trump och JD Vance ägnade valkampanjens slutskede åt att håna och förolämpa Talarico.

Orsakerna är de som partiet självt tillverkade. Trumps angrepp på Iran drev upp bränslepriserna och skickade amerikanska soldater i döden, och hans tullar betalades av vanliga konsumenter — precis som ekonomerna förutsagt. I invandringsfrågan, traditionellt en republikansk styrkefråga, anser bara 37 procent av väljarna att presidenten gör ett bra jobb. Majoriteten vill ha reglerad invandring, och en överväldigande majoritet tar avstånd både från invandringspolisens brutalitet och från den rutinmässiga gripandet och utvisningen av hederliga, arbetande människor. Väljare med latinamerikansk bakgrund — historiskt lojala demokrater vars konservativa värderingar dragit dem mot republikanerna — dök upp för att markera missnöje med presidenten och hans parti.

Att partiet dessutom rev bort sin egen försäkring gör nederlaget än mer talande. Trump trängde bort den i allmänhet populäre sittande senatorn John Cornyn från valsedeln till förmån för Paxton, en man som kallats USA:s näst mest korrupta politiker — efter Trump själv. Hadley-Kamptz påpekar att partiet tagit Texas för givet, en enorm delstat med avgörande betydelse för presidentvalen, ända fram till nu.

Det finns en läxa i detta som handlar om incitament snarare än om ideologi. När en valkrets tas för givet slutar den som styr leverera resultat — marknadslogik gäller även i politiken, och en röst som inte behöver förtjänas fritas till slut från sin uppskattning. Två miljarder kronor från en enskild miljardär räckte inte för att köpa tillbaka förtroendet, trots målade valkretsar och partimaskins fulla vikt bakom kandidaten. Paxton hade dubbla reklambudgeten och världens rikaste man i ryggen. Han förlorade Texas med tio procentenheter — sedan han själv förklarat för väljarna vad en förlust skulle innebära. Det är sällan ett politiskt nederlag förklarar sig själv så tydligt.