A-traktorerna lämnar spår av vanlig vägbrottslighet

En a-traktorförare körde om en omarkerad polisbil. En annan kom upp i 150 km/h med polisen i hälarna. En tredje körde på en kvinna. En genomgång av fem års domar, gjord av Ystads Allehanda, visar runt 60 a-traktorförare som dömts för brott — och katalogen ser ut som vanlig trafikbrottslighet, inte som överträdelser som rör jordbruksfordon.

A-traktorn är en juridisk konstruktion: en personbil som byggts om och registrerats som traktor, och som 15-åringar får köra eftersom det är registreringen — inte maskinen — som avgör vad fordonet är. Konstruktionshastigheten är begränsad till 30 km/h. Den vanligaste domen mot a-traktorförare är otillåten körning, det brott som begås när fordonet kör fortare än de där 30 km/h, varpå det i lagens ögon blir den bil det alltid fysiskt varit — och tonåringen bakom ratten en obehörig bilförare.

Sedan 1 januari 2022 har Ystads tingsrätt dömt runt 30 tonåringar för otillåten körning. Det gäller en enda tingsrätt och en enda fordonsklass, och brottet består i att fordonet överskrider den hastighet som definierar det som traktor.

Det är lätt att se varför systemet producerar just denna typ av brott. En 15-åring som får ratten i händerna får det genom en omväg som finns till för att slippa körkortets krav. Samma ungdom vet samtidigt att fordonet han kör i praktiken är en personbil, med en bils motor och en bils fartförmåga. Att förvänta sig att begränsningen till 30 km/h ska hålla är att förvänta sig att en pappersregel ska besegra mekanik och uppmuntran — två krafter som sällan ger vika för byråkratins vilja. Utfallet, med 60 dömda på fem år i en enda region, är inte ett avvikande beteende bland ungdomar. Det är det förutsägbara resultatet av hur regeln är byggd.

Den som letar efter incitament behöver inte gräva djupt. Lagstiftaren skapade kategorin för att tillgodose en väljargrupp på landsbygden som vill ha ungdomars rörlighet utan kostnaden av ett fullgott körkortskrav. Kostnaden för arrangemanget — olyckorna, polisinsatserna, rättsprocesserna — betalas inte av dem som beslutade om det, utan sprids ut på trafikanter, polis och domstolar. Det är ett mönster man känner igen från svensk politik i stort: en förmån riktad till en avgränsad grupp, med kostnaderna utspridda och osynliga tills något går fel på riktigt.

Reaktionen från riksdagen på de dödsolyckor som kopplats till fordonsklassen har hittills varit mer papper: krav på säkerhetsbälte och ett förarprov. Båda åtgärderna reglerar beteendet inuti fiktionen. Ingen av dem ifrågasätter fiktionen själv — att staten upprätthåller en fordonskategori vars definierande drag är en registrering som motsäger vad maskinen är, skapad för att 15-åringar ska kunna nå en ratt utan att någon behöver ge dem ett körkort för personbil.

En traktor som kör i 150 km/h med polisen bakom sig är inget undantag från fordonsklassen. Det är klassen själv, iakttagen i fart.