Nya Zeelands stjärnhimmel genomborras av 1 400 satelliter i verklig foto

Ett fotografi som visar ungefär 1 400 satelliter och 14 000 ljusspår kors och tvärs över himlen vid berget Taranaki i Nya Zeeland har fått tiotals miljoner visningar sedan det publicerades i mitten av oktober. Tillsammans med beundran har bilden också mötts av tusentals kommentarer som hävdar att den är framställd med artificiell intelligens. The Guardian konstaterar att fotografiet, som är taget av den nyzeeländska astrofotografen Brendan Larsen, är äkta.

Larsen, 51 år, tillbringade två timmar i september med att ta 578 åtta sekunder långa exponeringar ovanför vulkanen på Nordön. Kameran gick på upprepning med två sekunders mellanrum mellan bilderna. Det där var det lätta arbetet, säger han till Guardian. Den tunga delen var runt 40 timmar i Photoshop, där han lade bilderna ovanpå varandra och sedan raderade stjärnorna för hand så att satelliterna skulle framträda tydligt.

Fotografiet gav honom 15 000 nya följare och ungefär 10 000 kommentarer enbart på hans Facebooksida. Nio av tio följer samma mönster, säger han: "Vilken vacker bild, men hemskt och skrämmande med hänsyn till vad som händer med natten himlen." Resten ifrågasätter om fotografiet är äkta. Larsen hade väntat sig anklagelserna och dokumenterade hela sin arbetsprocess på video innan han laddade upp bilden. Bildframställning med artificiell intelligens har blivit så god att beskådare som inte känner platsen eller har kännedom om astrofotografi inte längre kan skilja äkta bilder från förfalskade, enligt Larsen. Hans fotografi har dessutom laddats ner och återskapats med artificiell intelligens, med vad han kallar uppenbara brister.

Satellitspåren är ingen konstnärlig verkan. Omkring 16 000 fungerande rymdfarkoster kretsar i dag kring jorden, jämte tiotusentals uttjänta satelliter, raketdelar och skräp från laster som splittrats. Studier har varnat för att metallpartiklar från uppskjutningar och återinträden kan påverka atmosfärens kemi och ozonskiktet, och Förenta nationerna har varnat för att det växande rymdandet hotar säkerheten på marken, mörkret och astronomi. Larsen, som som barn var "helt betagen" av stjärnhimlen över det nyzeeländska landsbygdslandet, har fotograferat samma himmel i sex år och konstaterar att både ljusföroreningarna och antalet satelliter ökat markant under den tiden. "Det är intressant och fascinerande att se satelliter", säger han, "men det är också störande."

Man ska inte begripa detta med bara öga: var och en av de 578 exponeringarna innehöll omkring 25 satelliter. Nätet satt i himlen innan det kom in i fotografiet.

Och det är här det egentliga problemet ligger, bortom estetik och nostalgi. Låg omloppsbana har koloniserats i rask takt sedan privata aktörer började skjuta upp satellitkonstellationer i industriell skala, och statliga rymdorgan har medverkat genom subventioner, tillståndsgivning och finansierad upphandling. Ingen med eftertanke förväntar sig att en aktör som äger flertalet av dessa farkoster ska frivilligt begränsa sin utbyggnad. Marknadens incitament pekar samma väg som statens: fler uppskjutningar, fler inkomster, kostnaderna för mörker och forskning ligger på andra. Poängen med Larsens bild är inte att den är vacker. Det är att nätet redan hänger där, byggat utan att någon gjort upp med allmänheten om priset.