Utkast till tre brittisk-europeiska avtal cirkulerar inför toppmöte i Bryssel

Utkast till tre avtal mellan Storbritannien och EU — om livsmedel och jordbruk, utsläppshandel och rörlighet för unga — har cirkulerat bland EU:s 27 medlemsstater, enligt BBC, inför ett toppmöte i Bryssel den 20 november. Brittiska finansdepartementet har höjt sin uppskattning av vad paketet kan tillföra ekonomin, från 0,3 till 0,4 procent av BNP.

Innehållet är i praktiken borttagande av pappersarbete. Texten om livsmedel och jordbruk skulle avskaffa de gränskontroller och dubbelarbetsmoment som dök upp när Storbritannien lämnade EU:s regelverk, och de kompletterande texterna om utsläppshandel och ungdomsrörlighet utökar ordningen ytterligare. Reglering tenderar att bestå ända till dess att dess kostnad hamnar på en siffra som någon i regeringen tvingas räkna på; här är siffran BNP, finansdepartementet har just reviderat den uppåt, och det är samma stat som byggde upp byråkratin som nu monterar ner den. Statsminister Andy Burnham kallar 0,4 procent för "en siffra man inte kan ignorera" och hävdar att avtalen kan tillföra ekonomin flera miljarder mer än tidigare beräknats.

Politiken kring siffran är en tålamodsutmaning. Burnham drev ett fyllnadsval i Leave-röstande Makerfield med löftet att inte återuppta brexitdebatterna — en linje som tog honom till Downing Street 10 — och hävdar nu att både valkretsen och landet ändrat uppfattning sedan 2016. Toryledaren Kemi Badenoch varnar för att öppna debatterna överhuvudtaget.

Statsministerns beskrivning av det som ersatte fri rörlighet är det bluntest inslaget i hans intervjuer. Före brexit, säger han, var europeisk migration kortvarig: människor kom från Europa och reste hem. Sedan dess, enligt honom, har långvarig bosättning kommit i betydligt större omfattning — ett flöde han kallar "the Boriswave". Mekanismen som folkomröstningen var tänkt att stänga av ersattes alltså av en större och permanent sådan, med hans egna ord. Det är en läxa i hur statliga program utvecklar ett eget liv: gränskontrollen avskaffades, men de ekonomiska incitamenten att komma och stanna förblev, förstärkta av välfärdssystem och arbetsmarknadsregleringar som ingen röstade om.

I frågan om det långsiktiga förhållandet kom positionerna på dagar: Burnham har "inte föreslagit att fri rörlighet ska återinföras"; han krävde i helgen en "ärlig diskussion" om dess återkomst; han svarade "nej" på frågan om han skulle tillåta den utan en folkomröstning; han har signalerat att han kan leda nästa val i tecknet av att föra tillbaka Storbritannien i EU; och Downing Street har förtydligat att han "inte lutar åt något håll".

Väljarna, insisterar statsministern, ska vara "bossen" i varje långsiktig förändring. Utkasten till den första avbetalningen skickades dock till de 27 medlemsstaterna först. Så ser förhandlingsordningen ut: Bryssels medlemsstater får läsa papperna innan den brittiska väljaren får säga sitt om var det hela bär hän.