Kalifornier röstar om miljardärsskatt
En engångsskatt på fem procent av nettovärdet över en miljard dollar blir den första i USA, motståndarkoalitionen samlar tio gånger så mycket pengar och finansieras av just de techmoguler som skulle beskattas
Bilder
Some traditional Democratic allies, including Planned Parenthood and the California Teachers Association, are part of a coalition opposing the measure (AP)
independent.co.uk
Kaliforniens väljare röstar i dag om Proposition 40, ett förslag som skulle införa en engångsskatt på fem procent för personer med en förmögenhet över en miljard dollar — den första förmögenhetsskatten på miljardärers tillgångar i någon amerikansk delstat.
Större delen av intäkterna är öronmärkta för att ersätta nedskärningar i den federala sjukvårdsfinansieringen; fackförbundet SEIU United Healthcare Workers West uppskattar att delstaten förlorar 100 miljarder dollar i federala sjukvårdspengar på fem år. Förbundet stödjer förslaget, liksom Bernie Sanders, som ramär det som att de allra rikaste betalar sin rättvisa andel. Motståndet är dock talande: Planned Parenthood och Kaliforniens lärarfackförbund — knappast motståndare till offentliga utgifter — har anslutit sig till en koalition emot förslaget, med hänvisning till hur intäkterna skulle fördelas och vad som händer med delstatens budget om de rikaste skattebetalarna helt enkelt flyttar.
Det andra argumentet är hela kärnan i saken. Kaliforniens budget vilar tungt på inkomstskatten från delstatens rikaste invånare, vilket ger de beskattade en förhandlingsstyrka just för att staten är beroende av dem. Guvernör Gavin Newsom, vars eget partis bas stödjer förslaget, är emot det och varnar för att de rikaste tar sina skattepengar någon annanstans. Kampanjen mot Proposition 40 har samlat in ungefär tio gånger så mycket som kampanjen för, till stor del från teknikjättar och riskkapitalister.
De beskattade beter sig redan som motståndarna förutsagt. Googles grundare Sergey Brin och Larry Page började klippa banden med Kalifornien så snart förslaget lades fram. Mark Zuckerberg förhandlade fram en överenskommelse med Meta som låter honom betala skatten utan att späda ut sin ägarandel — en privat lösning på ett offentligt krav — och lovat att stanna i delstaten i åtta år.
Själva opinionsmätningarna illustrerar problemet med intäktsprognoserna. En undersökning från Public Policy Institute of California i början av september visade 52 procent för och 46 procent emot bland troliga väljare. I mitten av oktober hade siffrorna vänt: 52 procent nej, 46 procent ja. En skatt på förmögenhet som rör på sig — båtar, bostäder, bolagsregistreringar — kan undvikas genom utflyttning på ett sätt som en skatt på inkomst intjänad i delstaten inte kan.
Folkomröstningen är det första levande testet av förmögenhetsskattning under nationell nivå i USA: om en enskild delstat, utan några som helst gränskontroller, kan ta ut skatt av personer vars tillgångar är registrerade precis där de själv väljer att uppge att de finns. Lärdomen är enkel och gäller långt bortom Kalifornien: när den beskattade kan röra sig fritt och staten inte kan hindra honom, vilar hela skattesystemet på en frivillig överenskommelse. Det är en mekanism som även svenska politiker, vana att beskatta en i grunden flyttbar skattebas, borde studera noggrant.