Indiskt lastfartyg träffas av okänt flygande objekt utanför Oman, en sjöman dödas och tretton väntar på hemtransport

Bilder

×

Karnataka HC Appoints R Hitendra To Head SIT Probe Into KPSC Recruitment Irregularities timesnownews.com

Ett lastfartyg under indisk flagg med fjorton indiska sjömän ombord träffades av ett oidentifierat flygande objekt utanför Omans kust den 2 november. En besättningsman omkom och de tretton övriga väntar nu på hemtransport. Indiens utrikesministerium har identifierat den döde som Gandhar Nahim Ajij från Gujarat; de överlevande räddades av Omans kustbevakning. Fartyget, MSV AL JUSUFI, angreps nära Limah medan USA besköt iranska luftvärnsställningar på ön Qeshm, och Hormuzsundet stod stängt för den trafik som normalt transporterar omkring en femtedel av världens olja. Utrikesministeriet fördömde angreppet och upprepade sin uppmaning till deeskalering med orden att fortsatta angrepp på handelssjöfarten i regionen är djupt oroande.

Det indiska uttalandet är diplomatisk mallighet, men mönstret det beskriver är det inte. Iranska revolutionsgardets marina enhet uppgav att två oljetankers, varav en supertanker, exploderat efter att påstådda sjöminor träffat dem när de försökte passera Hormuz utan tillstånd, med navigationssystemen avstängda. Storbritanniens maritima handelsorganisation rapporterade också ett angrepp på ett handelsfartyg inne i sundet. De stora oljebolagen kunde i veckan redovisa att stängningen av Hormuz ungefär fyrdubblat deras kvartalsvinster — BP bokförde 8,46 miljarder dollar på ett enda kvartal, Shell 10,81 — men dessa siffror räknas fram innan någon prissatt den risk som nu landar på besättningarna. En indisk sjöman har betalat första avbetalningen. Nästa kommer i form av premier: återförsäkrare och krigsriskförsäkrare har redan börjat behandla passage genom Persiska viken inte som ett tillfälligt undantag som kan väntas ut, utan som ett permanent villkor som ska prissättas. Fraktpriser och försäkringsskydd för en farled som inget fartyg lagligt eller säkert kan använda avgörs i styrelserum i London, inte i Muskat eller Bombay.

Detta är den osynliga sidan av kriget. De stora bolagens vinster är en privatiserad förmån av en kris som andra betalar för — i första hand besättningar från länder som inte har något med konflikten att göra. Indien levererar en stor andel av världens handelsflottor-besättningar och står nu på listan över länder med döda medborgare i ett krig som ingen av dem förklarat. Att kostnaderna hamnar där nyttan inte gör är inget slumpfynd utan klassisk riskflytt: vinsten tas av aktieägarna i London och Houston, risken bärs av löntagare i Gujarat.

Maersk sköter sin indiska verksamhet från Mumbai, och den danska ministern som denna vecka besökte staden för att främja grön sjöfart tog inte upp att branschens mest akuta problem just nu är ett sund där fartyg exploderar. Det är ett talande tystnande. Europas sjöfartsindustri — och inte minst den svenska, som lever av fri handel till sjöss — är beroende av att farleder hålls öppna och försäkrbara. När ett sund som Hormuz stängs betalar inte krigförande parter priset, utan rederier, kunder och besättningar längs hela leveranskedjan. Att regeringar i väst samtidigt undviker att benämna situationen som vad den är, ett pågående väpnat angrepp på världshandel, är inget diplomativt misstag utan ett medvetet val: att kalla saker vid deras rätta namn skulle kräva åtgärder, och åtgärder kostar. Ord som deeskalering är billigare.