Antikvarier hittar handskrivna hälsningar från 1860 i kista på Silbodals kyrkloft
Socknen har använt kistan som arkivförvar, författaren försökte mördas av kyrkoherden Anders Lindbäck som blandade arsenik i nattvardsvinet
Bilder
När antikvarierna Carina Libeck och Otfried Czaika klev uppför den branta trätrappen till tornet på Silbodals kyrka i Årjäng fann de en kista mitt i det kalla, unken rummet, bland råttbaj och damm. I kistan fanns ingen kropp. Församlingen hade använt den till att förvara sitt arkiv i.
Kistan är ett av de märkligare fynden i en inventering som hittills omfattat hälften av stiftets 146 kyrkor, rapporterar SVT — en jakt på kulturskatter, arkiv och bortglömda föremål, där Libeck och Czaika arbetar i en roll som tv-bolaget liknar vid kyrkans egen kriminalteknik. Kyrkböcker och församlingshandlingar har förvarats var det funnits plats, och de äldsta handlingarna dyker nu upp i möbler och torn snarare än i depåer med klimatkrav. I en gammalt nedslitet bok i kistan hittade Libeck en handskriven personlig hälsning från 1860. Upphovsmannen, sockenbon Daniel Andersson, skrev den innan den lokale prästerna försökte förgifta honom flera gånger. "Det är enastående", säger kyrkorådets ordförande Henrik Wiig Petersson till SVT.
Prästen var Anders Lindbäck, en dokumenterad seriemördare. I sitt driv att sänka kostnaderna för fattigvården — socknens budget för de fattigaste medlemmarna — drev han igenom regler som syftade till att minska utgifterna, och 1864 mördade han åtminstone tre personer genom att blanda arsenik i nattvardsvinet. Ytterligare förgiftningar misstänktes, och flera av hans tilltänkta offer överlevde. Lindbäck avslöjades i februari 1865, efter att anhöriga till hans offer Anders Lysén krävt att graven skulle öppnas och kvarlevorna obduceras. Dömd till döden hängde han sig i Karlstads fängelse innan halshuggningen kunde verkställas.
"Här finner vi det som inte har tagits hand om men som ändå berättar sin historia", säger Czaika om inventeringsarbetet. "Det är en form av arkeologi vi bedriver här."
Hälsningen från 1860 har nu tillbringat mer än ett och ett halvt sekel i en kista i ett kalt kyrktorn, bland råttbaj — och är fortfarande läsbar.