Country Club of New Bedford lägger 400 000 dollar på två robotgräsklippare, autonoma klippmaskiner sprids nu på golfbanor i hela USA, de anställda som bevakar maskinerna är fortfarande kvar på lönelistan

Bilder

zerohedge.com

Country Club of New Bedford i Massachusetts har köpt två robotgräsklippare till 200 000 dollar styck, och självstyrda maskiner står nu i arbete på golfbanor över hela USA. Four Seasons' Tranquilo Golf Club i Florida, Barton Hills Country Club i Michigan och Baltimore Country Club är några av banorna där maskinerna dykt upp i år, och Oahu har fått sin första helautomatiska fairwayklippare — en del av en ström av liknande notiser i branschpressen.

Maskinerna kostar allt från några tusen till nästan 200 000 dollar styck, och de arbetslag de arbetar sida vid sida med uppgår till tiotusentals personer inom golfbranschen. Walter Garcia, biträdande anläggningschef i New Bedford, beskrev upplägget för Golfweek: "Det är i princip som en dammsugare. Man låter den inte helt sköta sig själv. Man ställer in den, ger den sina instruktioner, och den kartlägger vad den behöver göra." Därefter, sade han, "kan den röra sig omkring och sköta arbetet, men vi är fortfarande där och övervakar den och ser till att allt fungerar som det ska."

Banorna som använder maskinerna rapporterar att banarbetare frigjorts för andra uppgifter — att laga retainmärken på greener, rensa ogräs — och branschens nuvarande svar på arbetskraftsfrågan är omfördelning snarare än uppsägningar. Mönstret är ett gammalt: mekaniseringen börjar med det repetitiva och det dyra. En fairway är ett avgränsat område, klippningen är en återkommande uppgift och löneutgiften kommer tillbaka varje vecka under hela växtsäsongen — därför mekaniserade jordbruket sitt fältarbete generationer innan någon robotiserade en gräsmatta. De första köparna är privata klubbar och resortbanor, där en maskin för 200 000 dollar vägs mot medlemavgifter och gästavgifter i stället för en kommunal budget.

Detta är läran i praktiken: när aktören själv bär kostnaden krävs att investeringen betalar sig. En privat klubb som lägger 400 000 dollar på två klippare gör det mot en kalkyl där varje sparat arbetspass räknas — ingen subvention skyddar från dåliga beslut. Jämför med den svenska kommunala sektorn, där gräsklippning och parkskötsel ofta drivs med skattemedel och där incitamenten att effektivisera är betydligt svagare. Klubben i New Bedford betalade en halv miljon dollar för sina maskiner; banarbetarna som övervakar dem står kvar på lönelistan. Så länge det håller i sig är det ett argument för tekniken — men frågan är vad som händer när maskinerna blir billigare och bättre, och övervakaren inte längre behövs. Privata aktörer svarar då snabbare än den offentliga sektorn, eftersom de måste.