Tyska underleverantören Benbau betalar 15 miljoner till datacentersbyggare i Gästrikland efter kollektivavtal med Solidariska byggare

Bilder

×

Benbau AB är en underentreprenör till Collen som bygger Microsofts tre datacenter i Ersbo, Stackbo och Tuna. Foto: Markus Boberg Markus Boberg

Pelle Sunvisson på SyndikalisternaFoto: Jennie Lorentsson Jennie Lorentsson

”Det finns många problem med arbetsmiljön. Några har lösts direkt genom kollektivavtalet, och andra har goda förutsättningar att lösas eftersom det nu finns ett vanligt arbetsmiljöarbete med valda skyddsombud, inflytande och utbildningar”, säger Pelle Sunvisson. Foto: Markus Boberg Markus Boberg

Infarten till Stackbo. Foto: Anders Sundin Anders Sundin

‹ ›

Den tyska underleverantören Benbau AB har skrivit under kollektivavtal med facket Solidariska byggare och betalar 15 miljoner kronor i skadestånd och utebliven lön till sina arbetare – de flesta rumänska medborgare – som byggde Microsofts datahallar i Gästrikland. Förlikningen kom fem månader efter att förhandlingarna inleddes, och efter att journalistnätverket Investigate Europe granskat förhållandena i företagets arbetsboenden.

Benbau levererar arbetskraft till Collen, ett irländskt ägt entreprenadföretag som uppför Microsofts tre datahallar i Ersbo, Stackbo och Tuna. Arbetare som intervjuats beskrev trångboddhet, dålig ventilation och ohyra. En arbetsare berättade att han vaknade klockan två på natten av råttor som rörde sig i väggarna. I februari testades en person som bodde i ett av företagets boenden positivt för tuberkulos – en anmälningspliktig sjukdom som enligt svensk lag kräver smittspårning. Ingen smittspårning genomfördes, trots att kollegor i samma boende uppgav symptom.

Företaget drev också ett disciplinsystem som förvandlade säkerhetsrapportering till angiveri. Arbetarna krävdes varje vecka att anmäla minst två brister på arbetsplatsen eller misstag av en kollega; den som inte lydde riskerade löneavdrag eller tvingande, olönnda introduktionskurser. Arbetare fick gula och röda kort för förseelser, och de som varnades utsattes för timslanga förhör med mellanchefter följt av skriftliga ursäkter. – Vi tvingas sitta i ett rum och erkänna saker vi inte gjort, sade en anställd till Investigate Europe.

Pelle Sunvisson, organisatör hos SAC Syndikalister och förhandlare för Solidariska byggare, kallade det en kultur av att angiva sina vänner, skapad i stället för en trygg arbetsmiljö. De första Benbau-arbetarna gick med i facket i april; redan följande månad var fyrtio medlemmar, och i dag är över hundra anslutna av en arbetsstyrka som Sunvisson uppskattar till omkring hundra. Arbetarna låg i genomsnitt på sextio till sextiofemtimmarsveckor, med övertid helt obestämd och utan fungerande semester eller vila.

Det mest avslöjande står dock att läsa i vem som inte är part i avtalet. Microsoft, vars namn sitter på byggnaderna och vars efterfrågan sätter takten i hela kedjan, bär inget ansvar – de femton miljonerna betalas av underleverantören längst ner i hierarkin. Det är ingen slump. Stora beställare har länge kunnat hylla ut priset för arbetsvillkor till mestlönsamma länken i en kedja av underleverantörer, där själva varumärket smittar av på de små företagen medan vinsterna lämnar landet. Kollektivavtalet är en seger för facket, men det är också en uppvisning i hur ansvarsfördelningen ser ut när en global jätte köper tjänster av en svensk entreprenör som köper av en irländsk firma som hyr in rumänsk arbetskraft via ett tyskt bolag. Kostnaden hamnar där det gör minst ont för ägarna – och det är just därför de så kallade huvudmännen kan fortsätta som om ingenting hade hänt.