Man åtalas för grovt vapenbrott efter vapenbeslag i norra Kalmar län
Polisen tar 30 skjutvapen inklusive kulspruta och avsågade hagelgevär, beslaget omfattar också naziattrapper som Hitlerbyst och stor mängd ammunition, åklagaren kallar det en av Sveriges större vapenbeslag men flickvännen beskriver en lugn man med stort hjärta som domstolen nu får forensa mot telefonens nazistiska chattar
Bilder
En man från norra länet åtalas för synnerligen grovt vapenbrott efter att polisen gjort ett av landets störst vapenbeslag hos honom. I hans telefon hittas bland annat den här filmen där han avlossar ett vapen flera gånger. Foto: Ur polisens utredning
Ur polisens utredning
Polisen beslagtog 30 skjutvapen från en man i en tätort i norra Kalmar län: en kulspruta, halvautomatiska gevär, avkortade hagelgevär och pistoler, samt en stor mängd ammunition. Bland fyndet fanns också nazistiska föremål, däribland en byst föreställande Hitler. En man i mitten av trettiotalet åtalas för grova vapenbrott.
Åklagare Jacob Semark uppger för Barometern att beslaget sannolikt räknas bland de större vapenbeslagen som gjorts i Sverige. Målet räcker dock längre än själva arsenalet. I mannens telefon hittade utredarna en video där han upprepade gånger avfyrar ett vapen, och både chattar och inspelningar på samma mobil innehåller nazistiska uttryck.
Bilden som tecknas i förhandlingarna är delad. Mannens flickvän beskriver honom som lugn, omtänksam och med ett stort hjärta, och säger sig inte tro att han hyser främlingsfientliga åsikter. Det är domstol som får förena telefonmaterialet med den berättelsen. Den verkliga frågan är dock en annan: vad ger trettio illegala vapen i praktiken, mätt mot de på förhand utlovade straffskalorna för grova vapenbrott? Svaret vilar på åklagaren och rättsväsendet — och där är det värt att fundera på hur ett växande strafframverk, byggt av riksdag och instanser som ständigt vill visa handlingskraft, förhåller sig till det som faktiskt utdöms i tingsrätten. Pappret har länge legat steget före praxis.
Själva föremålen berättar sin egen historia. En Hitlerbyst i en villa i en svensk mindre kommun är i sig inget förbjudet gods; den är samlarens självporträtt. Här ligger den i bevissäcken bredvid en kulspruta, och just den kombinationen säger mer än något enstaka föremål gör var för sig. Ideologin är inte separerbar från arsenalet.
Detta är samtidigt en påminnelse om var statens vapenkontroll har sina gränser. Registreringskrav och tillståndssystem drabbar de som följer reglerna; en man som samlar kulsprutor i sin villa visar att lagstiftningen inte hindrar den som redan valt att bryta mot den. Frågan domstolen nu får svara på är inte bara vad mannen gjorde, utan vad svenska vapenbrott faktiskt kostar den som grips — och om svaret länge har varit: för lite.