Skickliga invandrare bidrar med 115 miljarder pund mer än de kostar staten, visar IPPR-analys samma metod regeringen använde för vårdbiträden

Analys tyder på att de högutbildade invandrare som bosätter sig i Storbritannien enligt gällande regler kommer att bidra med 115 miljarder pund till de offentliga finanserna mer än vad de kostar under hela sin livstid. Denna slående siffra, presenterad av forskningsinstitutet Public Policy Research, kommer i ett kritiskt skede i den brittiska politiken, precis innan bostads- och inrikesminister Shabana Mahmood förväntas lägga fram sitt slutgiltiga beslut gällande reformer av bosättningsreglerna.

Genom att tillämpat en metodologi lik den regeringen använde för att beräkna livstids­kostnaden för vårdpersonal – den grupp Mahmood främst riktar sina reformer mot, med ett föreslaget kvalificeringskrav som tredubblats från fem till femton år – har forskningen fokuserat på de specialiserade invandrarna. Istället för vårdpersonal, gav metoden en beräkning av 115 miljarder pund i netto bidrag till statskassan. Marley Morris, institutets medchef för migration, handel och samhällen, påpekar att den offentliga debatten har fokuserat nästan uteslutande på migrationskostnaderna, men att detta inte utgör hela sanningen.

Mahmood har framkallat djupa sprickor inom kabinettet. Förslagen kan i princip tillämpas retroaktivt på individer som redan är bosatta och arbetar i Storbritannien, vilket har mött starkt motstånd. Bostadsminister Angela Rayner har offentligt kritiserat möjligheten att tillämpat regler bakåt i tiden. Rapporter indikerar att ministrar nu tvingas skala ner sina planer för att undvika ett uppror från Labour-partiet. Även om premiärministern Andy Burnham i princip stödjer principen om att bosättning är en rättighet som måste förtjänas genom ekonomiskt bidrag, har han ännu inte åtagit sig att fullt ut implementera reformerna.

Institutet har välkomnat de tecken som tyder på att vårdpersonal kan behålla den nuvarande femåriga statusvägen. De har föreslagit en kompromiss för andra som redan vistas i landet: antingen låta dem behålla femårsstatus eller införa ett tillfälligt status som tillåter dem att byta yrke efter fem års vistelse. Vid den andra änden av arbetsmarknaden rapporterar lokala medier att invandrare som arbetar i det illegala skuggekonomin kan stämma sina arbetsgivare under arbetstagarnas rättighetslagstiftning, en lag som Rayner har stärkt.

Ministrar har ständigt mött ökande krav på att begränsat invandringen, särskilt efter rekordnivåer av nettoinvandring under det tidigare konservativa styret. Mahmooods slutgiltiga beslut kommer att presenteras för parlamentet nästa vecka, och det kommer att innebära en avgörande prövning av hur staten hanterar sina långsiktiga ekonomiska incitament och institutionella utmaningar i en globaliserad arbetsmarknad.