Radiant får klartecken för full effekt på Kaleidos mikroreaktor i DoE:s pilotprogram, en megawatt lastbilstransporterad reaktor står redo för bränsle i DOME-testbädden i Idaho, enda aktör av fem som passerat nolleffekttester medan Oklo fallit 86 procent och NuScale 89 procent från topparna

Bilder

zerohedge.com

USA:s energidepartement har godkänt säkerhetsanalysen för Radiants mikroreaktor Kaleidos – det första klartecknet i departementets pilotprogram som gäller drift på effektnivå, och inte bara de nolleffekttest av kritikalitet som hittills varit standard. Den megawattstora reaktorn, som kan transporteras på lastbil, står just nu i DOME-testanläggningen vid Idaho National Laboratory och väntar på bränsle. Samma vecka föll aktierna i kärnkraftssektorn till sina lägsta nivåer på flera år.

Radiant, baserat i Los Angeles, är den enda aktör i pilotprogrammet som kommit förbi nolleffektstadiet. Antares, Valar Atomics, Deployable Energy och Aalo nådde alla kritikalitet i Idaho före tidsgränsen den 4 juli, och Oklos testreaktor Groves följde efter i Texas den 5 augusti – samtliga enbart demonstrationer utan effekt. Kaleidos går nu vidare till en beredskapsgranskning hos departementet, därefter bränslebeläggning och en kampanj i fem faser som avslutas med minst 150 timmars sammanhängande full-effektdrift utan manuell inblandning, följt av 60 effektiva full-effektdagar. Radiant hävdar att detta sker på i princip samma konstruktion och bränsle som kommersiella kunder kommer att få. Godkännandet följer på departementets medgivande i februari av företagets preliminära säkerhetsanalys.

Aktiekurserna berättar sin egen historia. Oklo stängde på 25,25 dollar i fredags, 86 procent under toppen i oktober 2025 och på lägsta nivå sedan april 2025. NuScale är nedsänkt 89 procent och handlas till priser som senast sågs i april 2024. Marknaden har alltså inte köpt berättelsen om en kärnkraftsrenässans – trots att regeringen gör sitt yttersta för att sälja den.

Orderraden visar vem som faktiskt betalar. Radiant har ett bindande avtal med arméns Defense Innovation Unit värt upp till 750 miljoner dollar för 15 enheter inom Janus-programmet, valdes i april av flygvapnet för att utveckla och driva en mikroreaktor vid Buckley Space Force Base i Colorado, och utsågs den 20 oktober av marinen att placera Kaleidos vid Naval Weapons Station Crane i Indiana – det enda kärnkraftsföretag som samarbetar med alla tre försvarsgrenarna. De första kommersiella enheterna planeras till Buckley och Fort Benning 2028, och datacenteroperatören Equinix har skrivit under för 20 enheter. Renässansen går alltså via Pentagons budget först och privata betalare i andra hand. Det är ett mönster värt att notera: hela denna nya kärnkraftsindustri lever på statliga upphandlingar och ett statligt testprogram. Utan försvarsbudgeten skulle orderboken vara betydligt tunnare, och aktieägarnas tålamod mäts redan i fallande kurser.

Tillverkningen ska ske på ett 28 000 kvadratmeters stort område i Oak Ridge, Tennessee, som även ska hantera bränslebeläggning, bränslebyte och mellanlagring av använt bränsle, så att kundplatserna aldrig behöver förvara avfall. Varje enhet kan köras upp till fem år mellan bränslebytena, behöver inget kylvatten och är konstruerad för 20 års livslängd. Det är reella tekniska förtjänster – men affärsmodellen vilar på att staten bär utvecklingsrisken, testkostnaderna och den främsta efterfrågan.

Departementets tillförande biträdande understatssekreterare för kärnreaktorer, Chimi Zacot, kallade godkännandet "ännu ett viktigt steg framåt i president Trumps vision om en amerikansk kärnkraftsrenässans". Retoriken är bekant. Frågan är om den privata marknaden någonsin kommer att betala för dessa reaktorer frivilligt, eller om hela branschen förblir en förlängning av försvarets inköpsavdelning med aktiekurser som återspeglar svaret.