Bulgarien får förslagsvis kvinnlig president för första gången

Vallokalsundersökningar efter andra valomgången i Bulgariens presidentval ger tillförordnade presidenten Ilijana Jotova 52 procent av rösterna, mot omkring 45 procent för utmanaren Andrej Gjurov, rapporterar Euronews. Om prognoserna håller blir Jotova, som har lett presidentskapet på tillförordnad basis sedan januari, Bulgariens första valda kvinnliga statschef. Valdeltagandet stannade på 29 procent.

Jotova, 62 år, ärvde ämbetet när Rumen Radev avgick för att ställa upp i parlamentsvalen; Radev är nu premiärminister och hans parti Progressiva Bulgarien, det Moskvavänliga mittenvänsterparti som leder regeringen, gav sitt stöd till hennes kandidatur. Andra omgången blev det första stora valprovet för det parti som för närvarande styr landet — och regeringens egen kandidat låg i topp i prognoserna. Det är ett mönster man ser gång på gång: den som sitter vid makten använder statsapparatens resurser och synlighet till valfördel, medan väljarna betalar priset i form av ett valutbud som präglas av de sittandes intressen snarare än av ett verkligt alternativ.

Valrörelsen delades av frågan om kriget i Ukraina. Jotova kampanjade som en bulgarisk "fredens president" och förespråkade en förhandlad lösning med Ryssland; hon förväntas hålla Bulgarien kvar på den europeiska banan samtidigt som hon vill se bättre relationer med Moskva och en upphävning av sanktionerna. Gjurov, en tidigare tillförordnad premiärminister med stöd av de reforminriktade västvänliga oppositionspartierna, drev linjen om närmare anslutning till västliga partners och starkare stöd till Ukraina — och ligger efter med god marginal.

Ämbetet hon skulle inneha är i första hand ceremoniellt. Bulgariens statschef har inga verkställande befogenheter, och all större politik kräver parlamentets godkännande — i ett land där omval har avlöst omval i flera år utan att någon regering fullföljt en hel mandatperiod. Presidenten leder dock krigsmakten, kan lägga veto mot lagstiftning, undertecknar internationella fördrag och utser ambassadörer, på en mandatperiod av fem år med möjlighet till ett andra.

På Natos östra flank har dessa befogenheter praktisk tyngd. Drönarattacker mot handelsfartyg har blivit allt vanligare i Bulgariens ekonomiska zon i Svarta havet, liksom i grannlandet Rumäniens. Kandidaten som förespråkar förhandlingar med Moskva står nu redo att befäla krigsmakten i ett Natomedlemsland vars vatten är skådeplats för dessa attacker — samma dag som 71 procent av väljarkåren stannade hemma.

Siffrorna ger stoff till eftertanke. Femtio­två procent av ett 29-procentigt valdeltagande innebär att den tillträdande statschefen får stöd av ungefär en av sju bulgariska väljare. Det är ett svagt mandat för ett ämbete som åtminstone på papperet rör över landets försvar i en tid av ökande spänningar i Svarta havet. När nästan tre fjärdedelar av befolkningen avstår från att rösta handlar det sällan om nöjdhet — oftare om att väljarna ser ett politiskt system som inte lyssnar, där regeringar faller innan de hinner styra och där valen upprepas utan att frågorna förändras. Att det ändå är de etablerade partiernas kandidater som går segrande ur valomgångarna säger något om hur lite konkurrens det egentligen finns i det bulgariska maktskiftet.