FN avvecklar fredsmissionen i Västsahara efter 35 år

FN:s fredsbevarande styrka i Västsahara upphörde med sitt uppdrag på söndagen, efter trettiofem år. inte på grund av den konflikt den skickades dit för att övervaka, utan för att Washington och Moskva inte kunde enas. På fredagen lade Ryssland ner sitt veto mot ett amerikanskt förslag till resolution som skulle ha bekräftat Marockos anspråk på suveränitet och avvecklat styrkan under nästa år; det ryska motförslaget, som förlängde mandatet, föll i omröstning samma dag. Utan majoritet för något löpte mandatet ut.

Styrkan kallades formellt FN-missionen för folkomröstningen i Västsahara. Folkomröstningen ägde aldrig rum. Den skapades 1991 efter ett eldupphör som avslutade kriget som följt på Marockos annektering av det forna spanska territoriet 1975 — över femton års strider och mer än 16 000 döda på båda sidor, enligt franska senaten. Uppgörelsen skulle innebära en röstning om självbestämmande, med självständighet som ett av alternativen. Den strandade på röstlängden: Marokko krävde att sahawier som levde under marockansk förvaltning skulle räknas, medan Polisario-fronten insisterade på Spaniens koloniala folkräkning, eftersom tillskotten skulle luta utfallet åt anslutning till Marokko. Ingen av parterna ville ha en omröstning den riskerade att förlora. Styrkan tillbringade därmed tre decennier med att bevaka ett eldupphör längs en marockansk sandvall, medan Rabat förvaltar nästan hela territoriet och Polisario håller ett område öster om vallen samt flyktingläger utanför Tindouf i Algeriet.

Avvecklingen är redan i gång. Talesmannen Stéphane Dujarric uppgav att den 1 november inleder likvideringsperioden, då en förminskad stab under departementet för operativt stöd ska återlämna materiel till de trädståndsättande länderna och kassera FN-utrustning. Styrkan var auktoriserad till 534 man, hade en budget på över 62 miljoner dollar för 2026–27, hämtade sina främsta kontingenter från Egypten, Ghana och Pakistan och miste tjugo medlemmar genom åren.

Marockos kungapalats hälsade beslutet om icke-förnyelse med tillfredsställelse och kallade styrkan "ett instrument för att internationalisera tvisten". Rabat har i decennier gjort territoriet — sina "södra provinser" — till ett riktmärke för sina utrikesrelationer och säkrat stöd från en växande skara västerländska huvudstäder, bland dem Washington, Paris och London. Polisario, som backas av Algeriet, kallade beslutet "oacceptabelt"; Algeriets utrikesministerium uttryckte djup beklagan och kritiserade den amerikanska textens "överdrivna partiskhet". Den amerikanska texten skulle ha stängt styrkan nästa år på Marockos villkor; Rysslands veto framskred datumet, och Mosvas eget alternativ föll också. Den part som ville se styrkan försvunnen får sitt resultat oavsett vilket; sahawierna, vars internationella stöd krympt i åratal, var inte part i omröstningen som avslutade den.

FN klassar fortfarande Västsahara — ett ökenterritorium vid Atlantkusten, ungefär lika stort som Colorado, rikt på mineraler och fiske — som ett icke-självstyrande område, och beskriver tvisten som Afrikas längsta. Dujarrics uttalande detaljerade bortskaffandet av utrustning och transporten av materiel hem. Det satte inget datum för folkomröstningen.