McDonald's tvingas inför domstol svara för om McRib innehåller revben

Bilder

×

An image of the McDonald's McRib sandwich, published on the McDonald's website. newsweek.com

Person's hand holding a container of McDonald's chicken nuggets, Lafayette, California, May 5, 2026. newsweek.com

Close-up of container of McDonald's french fries, Lafayette, California, February 5, 2026. newsweek.com

‹ ›

McDonald's tvingas nu stå till svars i en kollektiv talan i USA, där kunder hävdar att namnet, utseendet och marknadsföringen av McRib vilseleder konsumenterna att tro att smörgåsen innehåller kött från revben. En federal domare, April Perry, avslog den 30 oktober företagets begäran att avvisa målet och konstaterade att det är för tidigt att acceptera argumentet att ingen rimlig konsument skulle tro att McRib innehåller revben. Fyra kunder lämnade in stämningsansökan i december 2025 till den federala domstolen i norra Illinois.

Klagomålet hävdar att köttkakan medvetet formats med fåror för att likna en revbensracklare, samtidigt som den enligt kärandena inte innehåller något revbenkött alls — endast billigare svinnprodukter som skuldra, hjärta, krös och skållad magsäck. McDonald's förnekar att smörgåsen innehåller hjärta, krös eller magsäck, pekar på en publicerad innehållsförteckning med fläsk, vatten, salt, dextros och rosmarextrakt, beskriver kakan på sin webbplats som "kryddad benfri fläsk" och kallar stämningsansökan en förvanskning av fakta. Företaget menar att vissa kunders preferens för en särskild utskärning inte gör marknadsföringen till konsumentbedrägeri. Perry avvisade vissa delar av talan men lät kraven om vilseledande, bedrägeri och oskällig berikning leva vidare. Ingen har ännu funnits ansvarig; kärandena måste fortfarande presentera sina bevis.

Det är värt att notera hur systemet fungerar: en enskild domares subjektiva bedömning avgör om ett mål om en smörgås får kosta ett multinationellt företag miljontals dollar i försvarsutgifter. Detta är priset av ett rättsväsen där stämningar kan väckas nästan kostnadsfritt av kärandena, medan den tilltalade alltid bär sina egna kostnader. Incitamenten för skadeståndsjakt är uppenbara, även om det i detta fall finns en kärna av saklighet i frågan om vad varumärket faktiskt lovar.

McDonald's har haft denna typ av frågor i amerikanska domstolar förr. Frågan om företagets kaffe var för hett avgjordes av en jury: Stella Liebeck, 79 år, fick tredjegradssbrännskador som krävde vård och hudtransplantationer efter att en kopp tippats över i hennes parkerade bil i Albuquerque 1992, och 1994 fann jurymännen företaget ansvarigt, tilldelade henne 20 procent av ansvaret och utdömde 200 000 dollar i skadestånd. Frågan om en kycklingnugget kunde förutsägbart bränna ett barn avgjordes på samma sätt: efter att Philana Holmes köpt en sexbits meny till sin fyraåriga dotter vid en bilfönsterkassa i Tamarac, Florida, 2019, och en nugget fastnat mot flickans lår, fann jurymännen franchisetagaren Upchurch Foods vårdslös för att inte varnat för förutsägbara risker — medan man inte fann McDonald's USA vårdslöst — och en separat jury tilldömde 800 000 dollar, lika fördelat mellan fyra års upplevda och framtida skador. Familjen hade ursprungligen krävt 15 miljoner dollar. I varje tvist var det en jury som, i dollar, mätte vad en säljare skyldade den som köpte produkten.

De som stämt McDonald's måste nu bevisa att kunderna betalade ett överpris för kött de inte fick. Vad "revben" rimligen förmedlar är nu en fråga för en jury i Illinois. Man kan vara skeptisk till amerikanska skadeståndsprocesser och deras roll som inkomstkälla för advokatbyråer — men principen att en säljare står till svars för vad varan faktiskt heter är förnuftig nog, och den upprätthålls bättre av konsumenters och konkurrenters granskning än av statliga domstolar.