Författare översvämmas av falska fanbrev med ai-genererad beröm varje dag

Författaren Joe Dunthorne får nästan dagligen flerbladig beundrarpost — smickrande, detaljerad och helt påhittad. Avsändarna skriver under namn som Bella Monroe, Thalina Rose och Tricia Claxton, kontaktar honom från Barcelona, Frankfurt, Chicago och Warszawa, hyllar hans romaners "dödskallig genialitet" och hans sakprosas "moraliska mod" — och erbjuder sig sedan att sprida hans böcker genom stadsomfattande läscirklar, mot att han först betalar några hundra dollar i kostnader. I The Guardian berättar Dunthorne att de flesta författare han känner får samma jämnt strömmande post, tillverkad med tillräcklig omsorg för att passera skräppostfiltren.

Bedragarna följer ett igenkännbart mönster. En författarvän förklarade för honom att hon vet att breven är förfalskade just för att avsändarna faktiskt har läst alla hennes böcker. Smickret är kalibrerat efter det en författare helst vill höra, och därefter svänger samtalen över till pengar. En bedragare som utgav sig för att vara grundare av en läsecirkel i Berlin krävde betalning via en betaltjänst eller direkt banköverföring; Dunthorne envisades med att bara kunna skicka kontanta pengar, och efter dagar av fram och tillbaka om betalningsmetoder kollapsade affären.

Uppgivna identiteter stannar inte hos påhittade fans. Dunthorne fick ett svärmiskt mejl som tycktes komma från Ottessa Moshfegh, Booker-nominerade författaren bakom My Year of Rest and Relaxation, med förklaringen att hennes nya roman "handlar om det inre livet: hur känslor registreras, hur de misslyckas med det, och vad den avsaknaden eller överskottet gör med identiteten över tid" — och att bästa sättet att förstå hennes författarskap var att besöka hennes sida hos Amazon. Andra författare rapporterar samma behandling från en falsk Donna Tartt och en falsk Sally Rooney.

Ekonomin bakom är välbekant. Förra året gick Anthropic med på att betala 1,5 miljarder dollar i ersättning till tusentals författare vars upphovsrättsskyddade verk använts för att träna modellen Claude, och i juli stämde förlag Google för vad stämningsansökan kallar ett av de mest omfattande intrången i upphovsrätt genom historien. Samma språkmodeller, tränade på författarnas böcker, skriver nu brev tillbaka till dem — personliga, beundrande och nästan gratis att massproducera.

Här finns en ironi som borde få förlagsvärlden att rysa. Författarnas verk plundrades för att bygga maskinerna; maskinerna används nu för att utnyttja den mest mänskliga delen av författaryrket — bandet till läsarna. Det är ingen slump att bedragarna riktar sig mot författare som svarar på sin post: det är just den villigheten att ta varje läsare på allvar som utnyttjas. Teknikbolagen tog innehållet utan att betala, och kostnaden för det förfalskade utflocket landar hos dem som skrev böckerna från början. Författare svarar på sina läsare; det är precis där breven är konstruerade för att landa. Dunthornes falska Moshfegh bad honom att köpa hennes bok.