Syriska läroböcker klär statyer i fängelseskjortor och raderar Mona Lisa, granskningsnämnder lägger till hijab på avbildade kvinnor och tar bort fotografier

Syriska läroböcker genomgår en djupgående ideologisk omarbetning. Textgranskningskommittéer har inte bara ändrat språket utan har systematiskt modifierat bilder och illustrationer i böcker för alla åldrar. Enligt rapporter har förändringarna sträckt sig från att digitalt lägga till slöjor på kvinnliga figurer och täcka statyer, till att helt ta bort eller redigera konstverk, vilket har väckt stark kritik på sociala medier.

Ändringarna tyder på ett medvetet försök att omforma det kollektiva minnet och de institutionella berättelserna. I de yngsta skolböckerna har till exempel Mona Lisa tagits bort, och en teckning av en pigg flicka har ersatts. I mer komplexa historiska sammanhang har figurer fått nya attribut; en staty av en faraon har fått tillagd en randig tröja, vilket användarna har jämfört med en fängelseuniform. Detta är inte bara en estetisk förändring, utan en kraftfull statlig signal om vilka symboler som är tillåtna och hur de ska tolkas.

Historiska narrativ modifieras i stor utsträckning. I ett sexårigt samhällskunskapsprogram har material kopplat till det före regimen systematiskt rensats bort. Läroplanerna har ändrats gällande lokal förvaltning, medborgarskap och demokratiskt deltagande. Vidare har nya utgåvor av historieböckerna ersatt framträdande nationella och panarabiska personer med andra, vilket har väckt farhågor kring sektoriella utelämnanden. Ett exempel är bytet av Sultan Pasha al-Atrash mot Sheikh Saleh al-Ali.

Även händelser från det förflutna omformuleras för att passa den nuvarande statliga agendan. Ett passus om martyrerna som avrättades av den osmanska guvernören Jamal Pasha, känd som 'Slaktaren', beskriver dem inte längre som symboler för det nationella motståndet mot kolonialism. Istället framställas de som 'agenter för Storbritannien och Frankrike' – en förändring som aktivister kallar en uppenbar historisk förvrängning. Detta visar hur staten aktivt omdefinierar historiska konflikter för att tjäna nuvarande politiska syften.

Denna omfattande omarbetning har återupplivat debatten kring Utbildningsministeriet granskningsstandard. Frågan är om dessa ändringar enbart syftar till att rensa bort material kopplat till det gamla styret, eller om de går längre och försöker omforma själva hur samhället och dess komplexa historia ska representeras i skolans läroböcker.