Steve Eisman anklagar Anthropic för att medvetet dölja tredje kvartalet inför potentiellt biljonbelopp i börsnotering, uppges intäktsstillväxten ha sjunkit från 144 till 45 procent och datacentralkostnaderna skenat, dock inga skulder förfaller omedelbart – upprepning av 2008 års bubbla en mannen som tjänade på subprimelånens kollaps

Bilder

zerohedge.com

Steve Eisman, investeraren som blev känd för att ha shortat subprime-lån före kraschen 2008, anklagar nu Anthropic för att medvetet undanhålla sitt senaste kvartalsresultat från investerare inför ett börsnotering som kan bli värd två biljoner dollar. Eisman framförde kritiken i podden Prof G Markets och pekade på företagets prospekt från den 26 oktober, som endast innehöll räkenskaper fram till juni. På frågan om underlåtenheten var avsiktlig svarade Eisman: "Absolut medveten."

Siffrorna förklarar tystlåtenheten. Enligt uppgifter från Reuters som Eisman hänvisar till avtog Anthropics kvartstillväxt från 144 procent i andra kvartalet till 45 procent i tredje. Företaget tog in 2,08 dollar i intäkter för varje dollar som lades på datorkraft och infrastruktur i andra kvartalet; i tredje hade siffran sjunkit till 1,70, en minskning med cirka 18 procent. Kostnaden för datorkraft gick från att äta upp cirka 48 cent av varje intäktsdollar till nästan 59 cent på tre månader.

Eisman menar att en del av avmattningen beror på att fenomenet han kallar "tokenmaxing" — perioden då företagskunder lät personalen förbruka AI-resurser utan att någon granskade notan — mattas av. Ekonomiavdelningarna har börjat läsa fakturorna, och kinesiska modeller som konkurrerar på pris pressar ner priserna på hela marknaden.

Åtagandena är den andra halvan av berättelsen. Eisman uppskattar att Anthropics framtida förpliktelser gällande datorkraft kan uppgå till mellan 800 och 900 miljarder dollar beroende på vilka avtal som räknas med. Prospekten anger minst 110 miljarder dollar i åtaganden kopplade till Amazon, 114,5 miljarder till Googles infrastruktur och 161,2 miljarder i leasingbetalningar för utrustning via Broadcom — nästan 386 miljarder dollar i tre uppgörelser, även om avtalen löper över olika perioder och inte utgör skulder som förfaller omedelbart.

Mönstret är bekant för den som såg förra bubblan växa fram: tillväxtsagan säljer noteringen, kostnadsstrukturen kommer senare. Ett företag vars värdering vilar på förtroende och som skickar ut ett prospekt som stannar precis före sitt sämsta kvartal har inte ett upplysningsglapp — det förhandlar om hur mycket investerarna accepterar att inte få se. Det är en påminnelse om att när kapitalmarknadens incitament styr, ligger sanningens läge i tidpunkten för informationen, inte i informationen själv. Vem som bär risken — och vem som får reda på fakta först — är alltid den verkliga frågan.