Bangka-loris lever trots tio decenniers tystnad

Bangkarissen, ett giftigt primat som forskare ansett utdömt sedan början av 1930-talet, har bekräftats leva på sin indonesiska ö – men inte genom en fältexpedition, utan via ett mottagningsregister från ett vilddjursräddningscenter. En studie publicerad i tidskriften Spixiana dokumenterar över nittio möten under de senaste tio åren, varav majoriteten består av allvarligt skadade djur funna i bostäder, trädgårdar, på vägar och i anslutning till kraftledningar.

Internationella naturvårdsunionens röda lista listar arten som potentiellt utdöd, och organisationen Re:wild hade tidigare placerat arten på sin lista över försvunna primater som söks globalt. Studiens egen titel beskriver situationen mer rått: 'Försummad men fortfarande vid liv'. Vetenskapliga experter antar nu att arten inte bara överlevt de tysta decennierna utan eventuellt är relativt utbredd över Bangka, en ö med cirka en miljon invånare.

Registret samlades av Alobi Wildlife Rescue Centre nära öns huvudstad Pangkal Pinang, i samarbete med Venvöckens Haus des Meeres i Wien. Samverkan uppstod av misstag, när naturvårdaren Jochen Menner nämnde djuren för biolog Timon Glaw under ett samtal om apor på Java. Centret tog hand om de skadade djuren och släppte ut de 86 överlevande i naturen. Utgångspunkterna för utsläppen var öns största skogsområden, eftersom Bangka saknar utpekade skyddszoner för arten.

I centrum beskrivs dock att dessa skogar försvinner under trycket från tinnutvinning, palmoljeplantager och en ständigt expanderande bosättning. Det visar på en fundamental konflikt mellan bevarandearbete och de ekonomiska incitament som driver landanvändningen på ön.

Slow loriser är det enda kända släktet av giftiga primater. De bär giftproducerande körtlar på insidan av överarmarna; ett hotat djur lyfter armarna, slickar körtlarna och levererar blandningen genom ett bett som orsakar smärtsam svullnad hos människor. I delar av Asien är djuren populära husdjur, där de illegalt fångas och säljs. Som Spektrum rapporterar har deras tänder ibland tvingats brytas ut för att ägarna ska slippa bli bett. Tidskriften noterar också att arten nu kan behöva en omprövning av sitt skyddsläge.

Timon Glaw från Haus des Meeres menar att återkomsten till synfältet bara är ett första steg. 'Vi vet nu att arten har överlevt i olika regioner på Bangka,' säger han. 'Nu måste vi förhindra att den faktiskt dör ut.' De 86 överlevarna släpptes i de största skogarna som återstod – det närmaste skydd Bangka kan erbjuda dem.