Indiska guld sparare kan lösa in statsobligationer till tredubbeln

Indiens statsobligationer kopplade till guld har nyligen visat upp en exceptionell avkastning. För investerare som köpte guldobligationerna i november 2021 har återlösningspriset nu nått nivåer som innebär vinster på över 197 procent, beroende på om de köpte digitalt eller utanför systemet. Detta är dock inte en enkel investeringshistoria, utan snarare ett exempel på en komplex statlig finansiell konstruktion som effektivt har flyttat marknadsrisk från skattebetalaren till den privata investeraren.

Statliga guldobligationer (Sovereign Gold Bonds) är statspapper utgivna av Reserve Bank of India, men de är denominerade i gram guld. Detta är unikt bland statliga sparprogram, eftersom det är staten, inte spararen, som bär råvarans marknadsrisk. Obligationens återlösningspris fastställs genom ett medelvärde av guldpriser över de tre handelsdagarna före utbetalning. Regleringen tillåter endast förtida inlösen efter fem års innehav, vilket är anledningen till att den specifika serien från 2021 har ett löptidsslut först 2026.

För investeraren är fördelen inte bara den ekonomiska avkastningen, utan också de kostnadsbesparingar som är inneboende i instrumentet. Att köpa fysiskt guld i Indien innebär normalt en mängd tillkomliga kostnader: importavgifter, smyckesavgifter, lagring och försäkring. En köpare av smycken i november 2021 betalade därmed en premie och fick i praktiken färre effektiva gram än vad etiketten lovade. Obligationens innehavare betalade istället marknadspriset och kunde därmed få full exponering mot prisrörelser utan att han behöva hantera fysisk förvaring.

Men den ekonomiska vinsten är starkt asymmetrisk. Medan spararen har vunnit på marknadens uppgång, har staten på baksidan tagit på sig en betydande finansiell risk. Regeringen har lånat pengar till ett fast räntesats i rupier, men har lovat att betala tillbaka i ett råvarapris – guld. När guldet har nästan tredubblats under innehavstiden innebär det att staten betalar ut ett värde som är dramatiskt högre än det den ursprungligen lånade in. Den generösa avkastningen för investeraren är därmed inte en gåva från staten, utan resultatet av att staten har accepterat en enorm finansiell risk i ett försök att drivas ett specifikt ekonomiskt och politiskt mål.

Sammanfattningsvis har staten framgångssamt utformat ett finansierat program som tillfredsställer efterfrågan på guld utan att ens en enda gram behöver importeras, vilket är viktigt för ett land som är nettoimportör av ädelmetaller. Detta har dock skett på bekostnad av statens budget, som är den enda aktören som bär kostnaden för denna marknadsrelaterade satsning.