Golfstaterna måste omstrukturera sitt försvar efter irans attacker

Golfstaterna tvingas nu bygga om sin tusenmiljarders försvarsarkitektur i ljuset av kriget mellan USA och Iran. Det är slutsatsen i en studie från International Institute for Strategic Studies (IISS). Tolv regionala stater, främst runt Persiska viken, stod inför 4 670 iranska envägsattackdrönare och över 1 400 ballistiska robotar under veckorna före vapenvilan den 8 april — nästan hälften riktade mot Förenade Arabemiraten. En av uppskattningarna i rapporten sätter skadorna på energiinfrastrukturen till så mycket som 58 miljarder dollar.

Rapporten pekar på fem brister: ett totalt beroende av amerikanska luft- och robotförsvarssystem och deras ammunition; ett misslyckande med att uppnå regional försvarsintegration; en för liten förmåga att minesvepa — ett gap som nu visas upp varje vecka i Hormuzsundet; begränsade egna möjligheter till vedergällning; samt kostnader som blivit osanna beroende av dyra högtechniska system. Kärnslutsatsen är bitter: årtionden av massiva vapeninköp har inte gett skydd när det verkligen behövdes. De långvariga säkerhetssamarbetena med Washington har, enligt rapporten, "inte kunnat garantera tillräckligt skydd mot iransk aggression", medan de amerikanska baserna gav Teheran "ytterligare en anledning att attackera golfstaterna". Opinionen i regionen håller på att vända: USA ses inte längre som säkerhetsgarant utan som en strategisk belastning.

Ur ett spelteoretiskt perspektiv är logiken uppseendeväckande enkel. Iran skulle tolka varje amerikansk trappnedgång eller tillbakadragning som en strategisk seger och ett bevis på sin egen uthållighet — och använda det för att smutskasta golfstaterna för deras årtionden långa uppvaktning av amerikanskt skydd. Det ger Washingtons inhemska politiska kalender strategisk betydelse: varje försäkran om att stanna har ett utgångsdatum som sätts i Washington, inte i Riyadh eller Abu Dhabi. Golfstaterna köpte en produkt — amerikansk närvaro — som säljaren kan dra tillbaka när som helst, utan att köparen har någon som helst kontroll över leveransen. Det är en dålig affär, oavsett hur många miljarder som lagts ut.

Även i USA börjar man räkna hem kostnaderna. Senator Chris Murphy, demokrat i utrikesutskottet, har beskrivit en pågående debatt inom det amerikanska försvaret om man över huvud taget ska bygga upp de skadade baserna i regionen igen, med tanke på att golfledarna vill ha en fortsatt amerikansk närvaro. Hans formulering var klar: om en bas kanCHIP utplånas inom 24 timmar efter att ett hett krig brutit ut, vore återuppbyggnaden ett kriminellt misskötsande av skattebetalarnas pengar.

Lärdomen är också relevant ur europeiskt perspektiv. En stormakt stationerar styrkor och säljer vapen i eget intresse, inte i klientens. Baserna, liksom de vapen som inte skyddade dem, köptes under förutsättningen att säljaren skulle stanna kvar. Den förutsättningen var aldrig någon garanti — bara en förhoppning som nu har prutats på marknaden.