Hamnarledare strejkar internationellt mot vapentransporter

Bilder

×

Dockworkers worldwide strike against arms shipments and to demand better working conditions – WTOP News wtop.com

Hamnarbetare i över hundra hamnar i Europa, Medelhavet och Nordamerika lade ner arbetet på fredagen i en internationell strejk mot vapenleveranser och militarisering av hamnarna. Fackförbund i Frankrike, Italien, Grekland, Spanien, Turkiet och Marocko gick ut med ett gemensamt krav: slut på krigen i Mellanöstern, däribland Gaza, och slut på det de kallar hamnarnas militarisering.

I sitt uttalande insisterar förbunden på att hamnarna inte får användas för att frakta vapen, ammunition, militär utrustning eller trupper. I Grekland utlystes strejk i Pireus, landets största hamn. Giorgos Gogos, ordförande i hamnarbetarförbundet vid Pireus hamnmyndighet, sade att arbetarna vägrar delta i något krig eller låta sina hamnar tjänstgöra som knutpunkter för militärt material. Utanför Istanbuls Haydarpasa-hamn visade demonstranter en banderoll med texten "Nej till krig, nej till upprustning!" I Italien planerades demonstrationer i Genua, Trieste och Gioia Tauro, samtidigt med en landsomfattande generalstrejk. Transportstörningarna där blev dock mindre än väntat efter att regeringen orderat transportarbetarna tillbaka till jobben — en påminnelse om vilken sida i arbetskonflikten staten intar. Frankrikes CGT-förbund för hamn- och kajanläggningar strejkade en dag i Le Havre, Marseille, Dunkerque och Rouen, i protest mot militäriserade hamnanläggningar enligt europeisk politik och mot den franska regeringens egna budgetförslag.

Den omedelbara ekonomiska effekten är begränsad. Marcus Baker, global chef för sjöfrakt och logistik på Marsh, bedömde att en dygnslång strejk knappast stör den globala handeln påtagligt, även om den kan slå mot lättförstörbara och tidskänsliga varor. Judah Levine på Freightos noterade att den förvärrar trängseln i hamnar som Genua, där fartyg redan väntar en till två dagar på kajplats. En separat strejk bland sjömän om lön och säkerhet höll fartyg i hamn och störde färjetrafiken — en lönetvist som pågick samma dag som avväpningsstrejken, med två kravpaket som delade strejkvakt men inte tidtabell.

Denna överlappning är strejkens olösta fråga. Leveranskedjor som redan är ansträngda av Mellanösterns spänningar, kanalrestriktioner och skiftande tullar möter nu ett arbetsstopp vars uttalade syfte är att höja kostnaden för att flytta krigsmateriel genom civila hamnar. Stater reglerar sjöfartsleder, inför sanktioner mot exportörer och upprättar upphandlingsbudgetar, men själva lastningen går genom arbetare vars samtycke köps per skift. Facken löfte är att villkoren ska förbättras; huruvida vägran att hantera vapen överlever sin egen löneuppgörelse avgörs vid nästa förhandlingsrunda. I Sverige, där hamnkonflikter historiskt visat hur staten och arbetsgivar sidan kan gå samman mot facket — inte minst i konflikten på Astra Zeneca och hamnstrejken 2020 då regeringen ingrep med lagstiftning — är det mönstret välbekant. Staten talar om rätten till strejk, tills strejken kommer för nära dess egna prioriteringar.