Italiens inflation steg till 5,4 procent i oktober, klart över ECB:s tvåprocentsmål med energi mat och transporter som drivkrafter, Unilever och Reckitt höjer priserna i Europa utan att konsumenterna tröttnar medan Frankrike inte växer alls under 2026 och statsobligationsräntorna når högsta nivån sedan 2002

Bilder

Italy inflation surges to 5.4% in October as energy costs bite euronews.com

standard.co.uk

Italienska inflationen steg till 5,4 procent i oktober, upp från 4,2 procent i september och långt över Europeiska centralbankens mål på 2 procent. Det uppgav landets statistikmyndighet Istat på fredagen. Det är framför allt energi-, livsmedels- och transportpriser som driver upp siffrorna.

Chocken är inte längre begränsad till grossistpriser på energi. Unilever uppger att företagets priser "steg" under tredje kvartalet som svar på skenande råvarukostnader: den underliggande försäljningen växte 5,2 procent, varav 2,3 procentenheter kom från enbart prishöjningar. Reckitt Benckiser höjde sina priser med 4 procent i Europa under samma period. Efterfrågan håller i sig — Unilever har höjt sin volymprognos och räknar nu med tillväxt på minst 3 procent för året — vilket betyder att tillverkarna av tvål och deodorant vidarebefordrar krigets råvaruräkning till butikshyllorna, och kunderna står kvar. Det är värt att notera: privat hushållsekonomi tål mer än vad politiker vågar erkänna, för konsumenter har inget val. De kan inte skriva ut sig själva ur sina egna inköp, till skillnad från stater som lånar vidare.

Regeringarna bokför samma aritmetik i sina egna budgetar. Storbritanniens budgetansvariga organ, Office for Budget Responsibility, sänkte nästa års tillväxtprognos till 1 procent från 1,6 procent, med finansminister John Healey som hänvisar till "globala ekonomiska stormar" kopplade till Iran-kriget. Storbritanniens budgetutrymme krympte till 15 miljarder pund från tidigare beräknade 26 miljarder, efter ett hopp på 14 miljarder pund i räntekostnader på statsskulden. Det är läxan i miniatyr: när staten själv bär kostnaderna — utan möjlighet att skicka dem vidare till kunder — blir räntan det brutala sanningsögonblicket. Privata företag tvingas hela tiden leva med den disciplin som staten kan skjuta upp i decennier.

Eurozonens ekonomi växte 0,4 procent under tredje kvartalet — 0,2 procent om man bortser från Irlands 5,5 procent — men bilden är ojämn: Tyskland växte 0,2 procent, Spanien 0,6, Frankrike minskade med 0,1 och Italien stod stilla. Bert Colijn på ING menar att ekonomin "tycks ha skakat av sig Mellanösternkrisen", hjälpt av försvars- och infrastrukturutgifter, men varnar för att stigande energipriser innebär ytterligare en tillväxtutmaning i vinter. Paolo Grignani på Oxford Economics ser "stagflationstendenser: BNP-tillväxten håller väl stånd, men de nationella inflationsrapporterna överraskade på uppåtkal".

Frankrike har inte växt alls under 2026. Landets statsobligationsräntor ligger på sin högsta nivå sedan 2002. Det är Europa som betalar priset för konflikter det inte har kontroll över — medan de ekonomiska stormarna slår mot medlemsstaternas budgetar och hushållens plånböcker samtidigt, med centralbankens inflationsmål som alltmer avlägsen dekorationsdetalj.