Grönlands tredje nya flygplats öppnar i Ilulissat med direktlinje till Köpenhamn

En ny internationell flygplats öppnades på torsdagen i Ilulissat på Grönlands västkust. Det är den tredje och sista flygplatsen i territoriets utbyggnadsprogram, efter Nuuk i slutet av 2024 och Qaqortoq i april. Landningsbanan i Ilulissat är 2 200 meter lång och klarar större flygplan. Air Greenland inledde samma dag en direktlinje till Köpenhamn, driven av Jettime med en Boeing 737-800, initialt med avgång en gång i veckan på onsdagar.

Grönlands flygplatsbolag, som driver anläggningarna, kallar de tre flygplatserna för landets nya infrastrukturella ryggrad. Vd Jens Lauridsen menar att öppningarna "i grunden förändrar hur landet är förbundet internt och hur Grönland är förbundet med omvärlden". Icelandair ska från juni 2027 flyga en säsongsbetonad linje till Keflavík, och flygplatsen beräknas vara i full drift samma sommar. Utbyggnaden finansierades delvis av Danmark och syftar till turism och lokal ekonomisk utveckling kring Diskobukten och den av Unesco listade isfjorden.

Öppningen har tyngd långt bortom tidtabellerna. Grönlands tidigare huvudflygplats, Kangerlussuaq, var en före detta amerikansk militärbas, och flygetillgången har länge formats av militär geografi och kopplingen till Köpenhamn. Direkta internationella linjer från civila knutpunkter minskar beroendet av båda. Det sker samtidigt som Washington fortfarande talar om att förvärva ön. Styrelsens ordförande Jens Wittrup Willumsen sätter saken i decenniers perspektiv: "Med de tre nya flygplatserna har Grönland en grund som kommande generationer kan bygga vidare på."

Det är svårt att inte notera vem som betalar och vad som därmed följer i kölvat. Danmarks medfinansiering är ingen välgörenhet, utan ett incitament: en grönlandsk infrastruktur som hänger ihop internt och med Europa stärker sannolikheten för att ön förblir i riksförbundet, medan Washingtons intresse för samma geografi är gammal och dokumenterad — öns strategiska värde bedömdes redan på fyrtiotalet. Nuuk har med andra ord förändrat förhandlingsläget utan att skriva under något i Washingtons riktning.

Beton och banlängd är långsammare än fördrag, men också svårare att ändra. Det är just därför de spelar roll. Kvar blir frågan hur länge USA kommer att respektera den vägen.