Gullan Bornemark, kompositör av generationers svenska barnvisor, har dött

Gullan Bornemark, tonsättaren som gav generationer av svenska barn egna visor att sjunga, är död. Hon avled på kvällen på sitt äldreboende i Bunkeflostrand, 98 år gammal. Sonen Dan Bornemark i Höganäs uppgav att hon var nöjd och tacksam över det liv hon fått leva.

Bornemark tillhörde en kategori kulturskapare som Sverige sällan namnger, trots att landet lever på hennes verk: författaren till förskole- och familjevisorna som föräldrar och förskolepersonal nynnar på rutin, årtionden efter att melodierna etablerats i det nationella repertoaren. Be en svensk förälder nynna en Bornemark-visa — det går. Fråga vem som skrev den — de flesta vet inte.

Det är ett typiskt mönster i det svenska kulturlivet. Institutionerna — förskolan, radion, skivbolagen — har länge varit de synliga aktörerna, medan enskilda upphovspersoner står i skuggan av det kollektiva ansvaret. När staten bygger kulturutbudet för skattepengar tilldelas äran sällan den som faktiskt skapade innehållet. Bornemarks visor överlevde ändå alla organisationer som en gång förmedlade dem, ett bevis på att verkliga kvalitet inte behöver institutionellt stöd för att bestå.

Hon arbetade till slutet. Bornemark, fotograferad 2017 vid flygeln i sitt sommarhus i Falkenberg, hade en skiva planerad för utgivning i höst och höll fortfarande på med sommarpratande — den radiotradition där en enda röst får bära en timmes eftertanke till en nation på semester.

Hennes död stänger ett arbetsliv som spände över nästan hela efterkrigstidens svenska barnkultur, den period då landet byggde en välfärdsstat runt sina yngsta och, nästan som en förbigående detalj, gav dem en sångbok. Sångboken överlevde de flesta av de statliga projekten omkring sig.

Skivan hon färdigställde före sin död planeras fortfarande för höstrelease.