Nordamerika

E-cykelbatterier brinner i New York bostad ett barn dör och fyra skadas allvarligt

Brandskador på e-cykel i Bronx exponerar ett systemfel där billiga importbatterier i trånga lägenheter skapar dödliga fällor, ingen i kedjan tar ansvaret medan staden endast ställer förbud i efterhand

Bilder

bnonews.com
bnonews.com
bnonews.com
bnonews.com
bnonews.com

En elvaårig pojke miste livet och fyra personer — två tonåringar och två vuxna — fick livsfarliga skador när ett litiumjonbatteri i en elcykel fattade eld i en lägenhet i Bronx. Branden uppstod strax efter ett på natten på elfte våningen i ett hus i bostadskomplexet Patterson Houses i Mott Haven, där cykeln stått parkerad nära lägenhetens ytterdörr. Brandchef Lillian Bonsignore uppgav att elden spred sig snabbt från köket; cykelns placering gjorde flykt omöjlig och räddningsteam tvingades bryta upp dörren och ta sig förbi okontrollerad eld för att nå offer. Ett offer hittades bakom dörren. Omkring 38 enheter och 120 brandmän och sjukvårdspersonal deltog i insatsen, och branden var under kontroll vid tvåtiden.

Siffrorna fortsätter att stiga. New York har hittills i år registrerat 401 bränder orsakade av litiumjonbatterier, med 74 skadade och sex döda som följd — mot 292 bränder, 51 skadade och en död förra året. Borgmästare Zohran Mamdani uppmanade invånarna att förvara elcyklar och liknande apparater utanför hemmen. Att cykeln stod just vid utgången förvandlade ett batterihaveri till en dödsfälla, ett mönster som brandmyndigheterna upprepade gånger påpekat sedan leveransbud och pendlare laddar billiga importerade batteripack i trånga lägenheter.

Det är här bilden blir talande för hur statligt reglerade storstäder fungerar. Varje län i kedjan slipper betala för sina beslut. Importören säljer batteriet och försvinner, hyresvärden har aldrig godkänt någon laddningsplats, och staden förbjuder först i efterhand — när offer redan är begravda. Den som bär hela risken är cyklisten som behöver fordonet för sitt arbete och därför sover bredvid det. Kostnaden externaliseras nedåt medan vinsten och den politiska ansvarsfråndelningen sprids uppåt, ett mönster som är välkänt även i svenska hyresbostadsbestånd där ingen enskild aktör hålls ansvarig för säkerheten i praktiken.

Noterbart är att myndigheterna reagerar först när kropparna blivit många. En marknad utan tillsyn av billiga batterier är ett problem, men lika stort är att staden tillåter miljontals leveransarbetare att bo under förhållanden där de tvingas ladda farlig utrustning i trånga utrymmen — och sedan överlåter till dessa arbetare att själva lösa säkerhetsfrågan.