Benjamin Netanyahu misslyckades med majoritetsvalet i Israel

Med 70 procent av rösterna räknade — omkring fyra miljoner sedlar — hade Benjamin Netanjahus block 54 av Knessets 120 platser klockan 11 lokal tid, sju under de 61 som krävs för att regera, enligt Guardians löpande sammanställning. Exitundersökningarnas huvud slutsats stod orubbad: ingen given vinnare.

Röstningen hade i praktiken stannat av för de två största partierna. Likud, med 27 platser, förblev landets största parti trots att stödet sjunkit sedan förra valet, medan Gadi Eisenkots Yashar låg tvåa på 20. De andelar som fortfarande steg tillhörde de två palestinska israeliska partierna: deras sammanlagda 19 platser inkluderar en gemensam lista som nästan fördubblat sin representation i parlamentet.

Netanjahus högerextrema allierade tappade mark, med Otzma Yehudit på sju platser och Religiös sionism på sex. Bakom ledarna låg Bennetts Tillsammans på 11, Golans Demokrater på 8 och Yisrael Beiteinu på 8, medan Shas och Förenad toralärd judendom hade sju var och Ra'am sex.

På papperet ser aritmetiken för ett regeringsskifte avgörande ut. De läger som lovat att göra slut på Netanjahus tid vid makten — Eisenkots förändringsblock med 47 platser och de palestinska partierna med 19 — räknar tillsammans 66, fem mer än majoritet. Men de sammanställningar som summerar dessa siffror redovisar samtidigt beståndsdelarna var för sig. Netanjahus 54 platser spänner över fem partier; förändringsblockets 47 över fyra, från Yashar till Yisrael Beiteinu. Ett block är en bokföringskategori; en regering är en koalition, och de förhandlingar som avgör Israels nästa statsminister börjar nu med varje enskild knessetplats prissatt.

Det är en välbekant mekanism i proportionella system: summor som ser övertygande ut på papperet bygger på partier med helt skilda intressen och oförenliga krav. Den som räknar med andras platser utan att betala deras pris i eftergifter ljuger för sig själv. Netanjahu inleder förhandlingen från statsministerns stol, med det största parlamentariska partiet bakom sig och allierade vars samlade tyngd höll i mot alla prognoser. Oppositionens 66 platser existerar hittills endast som summan av två kolumner som till och med rösträknarna håller isär.

Vad som i svenska medier ofta framställs som ett självklart maktskifte är i själva verket en öppen auktion. Fram till dess att någon faktiskt kan samla 61 namn bakom en regeringsplattform är den enda säkra slutsatsen att väljarna, återigen, vägrat ge någon mandatet att regera ensam. Klockan 11 hade basnivåerna för Netanjahus och Eisenkots partier knappt rört sig sedan exitundersökningarna — de enda andelar som fortfarande steg var de palestinska partiernas, en detalj som sannolikt kommer att väga tyngre i förhandlingarna än i rubrikerna.