Saab återöppnar torpedverkstaden i Motala efter årtionden av tystnad
Återuppbyggnaden drivits av exportkontrakt och europeiska omrustningsorder, inte regionala utvecklingsprogram, kapacitetsökningen sker på fabriksgolvet där kunderna betalar snarare än på grund av politiska utredningar
Bilder
Saab har återöppnat torpedverkstaden i Motala, som stått försluten sedan 2011. "År 2011 stängde de av värmen, slog av ljuset och låste dörren", berättar platschefen Eva-Lena Jacobsson för Corren. Byggnaden tog betydlig skada av att stängas in på det sättet, och renoveringen har pågått länge. De nya lokalerna är nu klara — men det dröjer ännu en tid innan produktionen kan flytta in.
Affärsområdet Undervattenssystem, som arbetar med torpeder och undervattenssystem, räknar med att växa från 65 till upp till 100 anställda i Motala inom fem år. Fredrik Thornestedt är produktionschef.
Utbyggnaden är inte resultatet av någon statlig utredning eller något regionalt utvecklingsprogram. Den följer av beställningar — exportkontrakt och den europeiska upprustning som nu betalar för vapenkapacitet över hela kontinenten. Efter årtionden då den svenska försvarsindustrins kapacitet monterades ned sker återuppbyggnaden där kunderna faktiskt betalar: på fabriksvåningar, en verkstad i taget.
Det är värt att notera hur detta skiljer sig från det svenska mönster där statliga utredningar, myndighetspådrag och politiska signaler ska styra näringslivet. Folkhemmets arv innehåller en djupt rotad tro på att samhällets utveckling börjar med en kommitté och slutar med ett beslut i riksdagen. Här är det omvända förloppet påtagligt: ordern först, kapaciteten därefter, politiken sist på plats för att ta äran eller hålla presskonferenser.
Undervattensvapen är en av de få nischer där svensk industri fortfarande ligger i världstoppen, och Motala är platsen där den ställningen tillverkas. Verkstaden öppnades inte på nytt för att en utredning rekommenderade det. Den öppnades för att någon skrev under ett köpavtal. Det är den mekanism som faktiskt driver industrialisering — och den är en påminnelse om att när betalaren och mottagaren av varan står i direkt relation till varjan ställs hårdare krav än när mellanhänder finansieras av skattemedel.
Arbetsmarknaden svarar enligt samma logik. Tillfrågad om bemanningen för en verksamhet som växer med mer än hälften på fem år är Jacobssons svar torrt: "Vi har aldrig haft problem med att rekrytera hit."
Det är ett svar som säger något om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar när det finns verkliga jobb att ta — inte subventionerade praktikplatser eller utbildningsprogram utan köer, utan riktiga anställningar med riktiga uppgifter. När efterfrågan är äkta och lönen motsvarar värdet av arbetet behövs ingen statlig kampanj för att få folk att söka sig till Motala.
Den europeiska upprustningen är förstås inte driven av idealism utan av ett förändrat säkerhetsläge som länge ignorerades av politiska ledningar som hellre trodde på varaktig fred än på kostnader för försvar. Att kapaciteten nu byggs ut där marknaden kräver det är ingen slump — det är vad som händer när de som bär riskerna också får betala för lösningarna.