Helsingborg: Fåårig tjej knivhuggen i hals på lekplats, gärningsman kopplas till subkultur kring massmordare, händelsen är den första svenska kopplingen till True Crime Community, en nätkultur som hyllar våldspersoners framgång och där rekryteringen sker socialt snarare än ideologiskt, trots tidigare granskningar har plattformarnas rekommendationsalgoritmer inte ändrats då våldsberättande videor är ekonomiskt motiverade och inte oavsiktliga

Bilder

dn.se

Här – i Furutorpsparken i Helsingborg – blev en 5-årig flicka knivhuggen i somras. Foto: Anders Hansson Foto: Anders Hansson

Polis och ambulans på plats på Brinellskolan i Fagersta efter dådet i augusti. Foto: Alexander Mahmoud Foto: Alexander Mahmoud

Ett fruktansvärt mönster har visat sig i det svenska samhället: flera våldsbrott mot barn och ungdomar har kopplats till en digital underkultur som glorifierar massmördare. Denna trend, som har få uppmärksamhet i media, belyser djupa brister i hur vi hanterar digitala incitament och samhällsskydd.

Ett exempel är fallet i Helsingborg, där en femårig flicka knivstuckits i halsen. Den misstänkte, en tolvåring, hade på ett TikTok-konto publicerat hyllningar till skjutare och massmördare. Enligt dokument från rättegången visste flickan mor om hennes fascination för extrem våld men tog det inte på allvar. Detta är inte en isolerad händelse. I Fagersta och Växjö har liknande mönster framträtt, där unga gärningsmän har uttryckt tillhörighet till en nätbaserad grupp som ser kriminella som populära figurer.

Denna nätgemenskap, som inte har någon form av ledning eller ideologi, har gett namnet ’True Crime Community’ (TCC). Den fungerar som en modern, digital kult. I AI-genererade videoklipp deltar kända gärningsmän i dans och signerar sina verk, samtidigt som de refererar till antalet offer. Digitala spår har lett polisen till att identifiera flera andra unga individer misstänkta för planerade attacker. Den rekryteringsmekanism som är i spel är inte ideologisk; den är rent social och baserad på bekräftelse.

Som en utredande journalist har noterat, drivits denna rörelse framåt av en passiv majoritet som följer, gillar och delar innehåll. Det tysta löftet till dessa individer är berömmelse inom TCC-kretsarna, oavsett hur destruktiv denna berömmelse är. Vissa unga har uttryckt att de ser befolkningen som ogräs som behöver rensas bort. För många i dessa digitala grupper känns varje nytt våldsbrott som en uppfylld förväntan, likt ett väntat dataspel.

Det är slående hur långt vi har kommit sedan liknande frågor väcktes efter Molly Russell-fallet i Storbritannien för ett decennium sedan. Trots det växande kunskapsunderlaget har de algoritmer som förvandlar kriminella till digitala ikoner lämnats i princip orörda. Dessa videos har inte uppstått av misstag; någon räknar tittarsiffrorna, och någon betalar för exponeringen. Frågan är inte bara om individens val, utan om de institutionella och tekniska strukturer som underlättar och till och med belönar denna typ av extremifierade narrativ.