Skånskt företag får betala 38 000 kronor utan att målet prövats

Ett skånskt företag har dömts att betala över 38 000 kronor av tingsrätten – inte därför att det förde sin talan och förlorade, utan för att det aldrig svarade alls. Domstolen meddelade en tredskodom efter att företaget underlåtit att bemöta krav om obetalda trafikförsäkringsavgifter och premier för sju fordon.

Mekanismen är enkel och, för den som drabbas, brutal. Enligt svensk processrätt kan tystnad inför ett krav betraktas som samtycke. Den som yrkar – i detta fall en part som driver in obetalda försäkringsavgifter – lämnar in en talan till tingsrätten, den svarande ges tillfälle att bemöta, och om inget svar kommer kan domstolen döma i kärandens favör med grundat uteslutande på det obesvarade brevet. Bevisbördan hamnar i praktiken hos den som inte öppnade sin post.

Företagets faktiska betalningsskyldighet för de sju fordonens försäkringsavgifter prövades aldrig. Ingen bevisning togs upp, ingen tvist prövades på sak. Beloppet om 38 000 kronor står sig därför att det bestriddes, inte därför att det bevisades. För käranden är ekonomin gynnsam: en tredskodom är billigare än en bestridd sådan, och en svarande som inte svarar är en svarande som inte kan göra motstånd.

Mål som detta handlar sällan om ond vilja. De handlar om överbelastning – småföretag med knapp personal, post i fel hög, ett brev som såg ut som rutinpapper. Regeln om tredskodom är tänkt att hindra svarande från att vinsta genom obstruktion. I praktiken gynnar den kärande som satsar på den svarandes oorganisering, och satsningen är säker.

Det som intresserar den allmänne läsaren i domen är inte beloppet – 38 000 kronor är en måttlig summa – utan principen. I den svenska rättsprocessen är ett obesvarat brev inte en neutral handling. I domstolens ögon är det en underskrift.

Företaget fick lära sig priset för den underskriften i efterhand, när den enda fråga som återstod var hur betalningen skulle ske.