Trumps nådebeslut stryker över 119 miljoner dollar i skadestånd till brottsoffer
Granskning från CBS News visar, när domen upphävs försvinner även återbetalningsskyldigheten, bland förlorarna finns småföretag som blivit lurade och skattemyndigheten IRS som sällan ursäktar någon annans skuld, medan staten driver in missade skattedeklarationer med ränta och belopp drabbas offren som litade på att domen skulle gälla
Bilder
Sen. Chris Coons on Trump's Ukraine policy
cbsnews.com
Status of Israel's election
cbsnews.com
Trump campaigns in Texas
cbsnews.com
Former RNC Chair on midterms
cbsnews.com
Images show Starlink disabled in Ukraine
cbsnews.com
President Trumps benådningsbeslut har strukit åtminstone 119 miljoner dollar i skadestånd som brottsoffer tilldömdes, visar en granskning från CBS News.
Journalisten Daniel Klaidman har följt mekanismen genom presidentmakten maskineri: när ett straff omvandlas eller en fällande dom benådas försvinner det domstolsfastställda skadeståndet med den. De fordringsägare som står med förlusten är bland annat småföretag som utsatts för bedrägerier — och amerikanska skattemyndigheten IRS själv, en myndighet som sällan brukar eftergifta några krav.
Mekanismen är inte ny, men skalan är det. Benådningsrätten är en makt som ingen granskar, och varje president använder den. Frågan granskningen ställer är: vem tar förlusten när den används? Ett brottsoffer som ägnat år åt processande för att få till stånd ett skadeståndsbeslut sitter med ett papper som en enda underskrift i Vita huset kan ogiltigförklara — medan samma stat jagar en bortglömd deklaration med kvarstad och ränta.
Mönstret ingår i ett större mönster: statens egna fordringar drivs in med en maskineri som enskilda offer aldrig får del av. Amerikanska åklagare förhandlar skadestånd som del av uppgörelser just för att det kostar offren något att acceptera dem; uppgörelsens värde vilar på löftet att den hålls. En benådning förvandlar löftet till en artighetsgest.
Siffran 119 miljoner dollar är ett minimivärde, inte en summa. CBS räknade endast de fall som kunde spåras, och benådningshandlingarna indexeras inte efter vem som var skyldig vad till vem. Den fullständiga redovisningen av vad som strukits blir offernas uppgift att sammanställa själva, ur domstols Handlingar, en gäldenär i taget.
Ur ett europeiskt perspektiv är det anmärkningsvärt att en makt så totalt utan tillsyn kan existera i ett land som ständigt talar om rättsstatens principer. En svensk motsvarighet — där en enskild politikers beslut kunde radera domstolsfastställda fordringar utan något instansförhandling alls — är svår att föreställa sig. Folkhemmets byråkrati har sina svagheter, men den byggdes just för att undvika att enskilda personers rättigheter hänger på en mans nyckfullhet. Att presidentmakten samtidigt skjuter på de enskilda offernas krav medan statens egna fordringar drivs in med full kraft är ingen slump. Incitamenten pekar alltid åt samma håll: den som bestämmer skyddar sina egna fordringsägare först.