Tusentals demonstranter protesterar mot bostadskrisen i Lissabon

Flera tusen unga demonstranter samlades i tisdags utanför Portugals parlament i Lissabon, medan ledamöterna därinne debatterade regeringens borgerliga budget för nästa år. Polisen har tidigare dagar använt batonger och hundar för att skingra liknande protester från huvudstadens torg, och myndigheterna utreder nu om insatsen var proportionerlig.

Siffrorna förklarar vreden. Ett ettvå i Lissabon kostar rutinmässigt 1 500 euro i månaden; minimilönen, som hundratusentals portugiser lever på, är 920 euro före skatt. En EU-rapport från förra året visade att boendekostnaderna i Europa steg i snitt 60,5 procent mellan 2015 och 2025 – och Portugals ökning på 147 procent var den tredje högsta i unionen, efter Ungern och Litauen. Det nationella statistikinstitutet uppger att priserna steg nästan 20 procent enbart under det senaste året; regeringen själv anger att hyrorna stigit 68 procent sedan 2020.

Regeringen har svarat med sänkta skatter på nybyggnation, begränsningar av korttidsuthyrning och ett löfte om 145 000 nya bostäder – samtidigt som man erkänner att effekterna inte kommer omedelbart. Medlen för infrastruktur blir dessutom knappare från 2027, eftersom EU:s finansiering för återhämtningen efter pandemin upphör i år. Utlands köpare, investeringsfonder, digitala nomader och turismen har alla drivit upp priserna på bostadsbeståndet; en del portugisiska säljare har tjänat bra på samma marknad som stänger ute deras egen ungdom.

Protesterna har följt föredömet från demonstrationer som inleddes i grannlandet Spanien förra månaden, och oro har spridits över Europa i höst. Portugals president António José Seguro – ett mestadels ceremoniellt ämbete som ändå bär politisk tyngd – har kallat in statsrådet, ett rådgivande organ, för att diskutera protesterna nästa vecka. Portugal har hittills undvikit de brandstiftelser och plundringar som setts på andra håll, men demonstranter klagar på hårdhänt polisinsats när tält avlägsnades från städernas torg.

Bakom protesterna finns en strukturell fråga som europeiska regeringar länge undvikit: bostadsbristen är inte en slump, utan ett resultat av årtionden av politiska prioriteringar där de som redan äger bostad har haft starkare incitament än de som vill komma in på marknaden. När turism och kapitalimport görs lönsamt för etablerade intressen betalar den unga generationen notan. Det är inget banbrytande insikter krävs för att se – men politiken har ändå valt att tillskriva problemet externa skuldbärare i stället för att granska sina egna subventioner och regleringar.

En tjugoårig student i Lissabon vid namn Laura Andre, som bor hos sina föräldrar, sade att hon vill ha ett hem och en familj: "Det blir allt svårare att bygga ett liv i Portugal."