36 000 människor flyr från våld i Etiopien till Kenya
Konflikten mellan regionala administrationerna Oromia och Somali tvingar civila, främst kvinnor och barn, att söka skydd i gästsamhällen, De som skapar fördrivningen betalar ingenting och FN lägger ytterligare på sina insamlingsuppmaningar samtidigt som Kenya hanterar både Ebola och flyktingkrisen
Bilder
Number of people fleeing Ethiopia into Kenya rises to 36,000 as local leaders appeal for support
independent.co.uk
Antalet människor som flyr våldet i Etiopien till Kenya har stigit till 36 000, meddelade Förenta nationerna på tisdagen, medan striderna nära gränsstaden Moyale fortsätter att tvinga civila på flykt — mest kvinnor och barn.
Kenyas röda kors uppger att de flyende huserar i sex läger och byar bland värdgemenskaper, där volontärer nu tillagar och serverar varma måltider dagligen utöver sjukvårdstjänster och hushållsföremål. Politiska ledare i Marsabit-county varnade under helgen för en fördjupande humanitär kris som skulle kunna krossa värdgemenskaper som redan kämpar med mat- och vattenbrist förvärrat av klimatförändringar, och vädjade om stöd som FN:s underfinansierade insats ännu inte levererat.
Striderna på den etiopiska sidan bottnar i en territoriell tvist mellan de regionala förvaltningarna i Oromia och Somali, förvärrad av mordet på en trettonårig flicka i ett område som förvaltas av Somaliregionen. Den pågår samtidigt som Abiy Ahmeds regering sedan september konfronterar en allians av forna fiender — TPLF, Fano och Oromo befrielsearmén — bildad för att störta den.
Polisen rapporterade tre tillbud med villt skott i Moyale förra veckan, och lokala ledamöter sade till journalister att de fruktar att striderna kan spridas till den kenyanska sidan när flyende och förbittrade människor passerar gränsen. Kenyas nationella kommission för mänskliga rättigheter krävde på tisdagen ett snabbt humanitärt svar för att lindara pressen på värdgemenskaperna.
Bakom siffrorna ligger ett mönster som är värt att notera: den regionala regering som orsakar flyktingströmmen betalar ingenting för den. Grannen får stå för notan, och FN lägger till ytterligare en rad i sina insamlingsvädjanden. Ingen av parterna har något incitament att hejda våldet — kostnaden ligger nämligen hos någon annan. Detta är klassisk asymmetri mellan den som skapar ett problem och den som får betala för det, och den försvinner inte för att internationella organisationer uttrycker oro.
Kenya bär nu på två kriser samtidigt: en ebolafront i Nairobi och en flyktingfront i Moyale. Ett land som absorberar påföljderna av två av kontinentens kriser på en gång, medan de aktörer som driver dem varken ekonomiskt eller politiskt hålls ansvariga. Det är en struktur som gynnar dem som orsakar kaoset och belastar dem som är nära nog att ta emot det — ett mönster som återkommer över hela kontinenten och som sällan ifrågasätts i den etablerade debatten.