Finland och Norge ringer Putin

Finlands och Norges statsöverhuvuden ringde på tisdagen till Vladimir Putin — ett samtal som Alexander Stubb beskrev som "frispråkigt och innehållsrikt" om hur kriget i Ukraina kan avslutas. Stubb och Norges statsminister Jonas Gahr Støre underströk att de ringde som ledare för sina egna länder, inte på Europas vägnar.

Samtalet följde upp ett möte i Oslo med Volodymyr Zelenskyj och kom inför trepartssamtal mellan Ryssland, Ukraina och USA som väntas i Abu Dhabi i början av november. Stubb sade till journalister att kriget inte kan avslutas utan direkta samtal med Ryssland. Støre betonade avspänning och det han kallade krigets enorma mänskliga och materiella kostnader. Både Finland och Norge, sade de, har ett gemensamt intresse av stabilitet i Östersjöregionen och i norra polarområdet.

Den egentliga nyheten ligger mindre i vad som sades än i vem som tog telefonen. Finland har 1 300 kilometer rysk gräns och ett decennium av Nato-doktrin byggd kring principen att aldrig förhandla bilateralt med Moskva. Att en finländsk president nu behandlar en direkt telefonlinje till Kreml som ett helt vanligt diplomativt redskap är ett skifte som ingen alliansdeklaration tillkännagivit. Efter samtalet med Putin ringde Stubb till Zelenskyj och höll sedan ett anförande om nordisk säkerhet vid Nordiska rådets sammanträde i Helsingfors — den offentliga ramen för en kanal som hittills gått via Washington.

Tidpunkten är svår att missa. Samma vecka klagade Zelenskyj offentligt över att leveranser av Patriot-robotar ligger i kö och väntar på underskrift av den amerikanske försvarsministern, och på att globala lager av robotar är ansträngda efter den amerikanska konflikten med Iran. De nordiska huvudstäderna kan läsa den bokföringen lika bra som någon: när USA administrerar sina egna allierades luftförsvar genom byråkratisk köhantering, blir det direkta signalerandet till Moskva en rationell beräkning snarare än ett svek mot alliansen. Stubb och Støre var noga med att förneka varje europeiskt mandat — en formulering som samtidigt erkänner att kanalen finns och lämnar utrymme för Washington att invända mot den.

Det öppna är om Stockholm ansluter till kanalen eller står utanför. Sverige delar samma geografiska exponering mot Östersjön, men tycks hittills saknas i samtalsloggen. Att de nordiska grannarna agerat utan alliansens stämpel fastställer att sådana samtal kan ske — och att de inte kräver någon.

Detta är den logiska konsekvensen av att Europa i tre år låtit säkerhetspolitiken passera genom ett Washington som väger europeisk säkerhet mot egna prioriteringar. När mellanhanden tar betalt i form av kötid och villkor, omgår man honom. Stubbs anförande i Helsingfors försenades övrigt av tekniska problem med sändningen.