Tre kinesiska företag säger upp Mbappé efter Mao-meme

Flera kinesiska företag bröt på tisdagen sina sponsoravtal med Ky Mbappé, efter att ett videoklipp cirkulerat på nätet där den franske lagkaptenen med en glidning beskrev Mao Zedong som "en kinesisk diktator". Dryckestillverkaren Dongpeng, mejerijätten Mengniu och osttillverkaren Milkground meddelade alla uppsägningar med nästintill identiska formuleringar.

Inget av företagen angav vad som utlöste besluten; samtliga deklarerade sitt motstånd mot "ord och handlingar som sårar den nationella känslan". Klippet, som spelades in inför en medverkan i den franska pratshowen The Bridge på nätet, visar hur Mbappé tillfrågas om sin favoritmeme med sig själv i huvudrollen. Han hänvisar till "en video någon gjort av en kille ... jag tror han var en kinesisk diktator", medan en manipulerad bild visar hans ansikte på Maos blå kostym. Fansen hade spridit just den memen i åratal för att reta en spelare som sägs skugga även sina egna lag.

Det material som nu dras tillbaka är omfattande: kampanjer för elektrolytdrycker, mjölk och ost, en Dongpeng-reklamfilm med en slogan på kinesiska, en Mengniu-reklam som placerar honom bredvid Lionel Messi. Sociala medieplattformen RedNote gick längre än sponsorerna. Dess innehållssamarbete med Mbappé hade redan löpt ut den 31 december 2024, men bolaget meddelade ändå att det skulle ta bort relaterat reklammaterial och tog avstånd från "varje beteende som sårar den nationella känslan".

På Weibo låg hashtaggarna "Dongpeng avslutar samarbetet med Mbappé" och "Fotbollsfans bojkottar Mbappé" i topp på trendlistan, och användare uppmanade honom att inte komma till Kina. Nyhetsbyrån Associated Press lyckades inte nå Mbappés ombud för en kommentar.

Uttalandena kom inom ett dygn efter att klippet publicerats, var ordagrant lika och kom från företag som i åratal prydde tunnelbanestationer och hissar i hela Kina med hans ansikte. Att tre konkurrerande varumärken inom ett dygn framför exakt samma formulering om "nationell känsla" säger något om hur marknaden fungerar i Kina: det är inte konsumenterna ensamma som ställer kraven. I ett system där staten tillåts avgöra vilka historiska frågor som är förhandlingsbara, och där ett misstänk om ilskna myndighetsblickar kan kosta en hel marknad, blir företagens beräkning enkel. Ingen vill vara först med att verkaNationellt okänslig. Därför slår de alla till samtidigt, oavsett om kunden fortfarande genererar intäkter eller inte.

Det är i den ramen som en hård copy-paste-kampanj blir begriplig. För de här bolagen handlar det inte primärt om Maos eftermäle, utan om incitamenten: att ligga i är en rimlig risk, att ligga först i med en avsaknad av patriotisk självdisciplin är det inte. Den europeiska publiken, som är vanare vid sponsorskap i vilka varumärkena åtminstone formellt fattar egna beslut, bör notera skillnaden. Det rör sig inte om en spontan konsumentrevolt utan om en institutionellt styrd alarmklocka där statsmakten sätter tonen och marknaden ryter efter.