Tornado dödar fyra byggnadsarbetare i Turkiet, en virvelstorm rev sönder två containrar på en byggarbetsplats i Kepez och en kran kollapsade, arbetarna sov i containrar på en orkanbenägen kust trots att myndigheterna endast utfärdade en lågriskvarning

Bilder

bnonews.com

Fyra byggnadsarbetare omkom när en tromb slet itu två arbetsbaracker i stadsdelen Kepez i Antalya på Turkiets medelhavskust. En femte arbetare överlevde med lättare skador, och en lyftkran på samma byggarbetsplats störtade omkull.

Landshövding Hulusi Şahin uppgav att tromben lyfte de två barackerna med fem arbetare inne i dem och kastade isär dem. Två dog på platsen, ytterligare två efter att ha förts till sjukhus. Lokala medier rapporterade att en av barackerna kastades cirka 300 meter genom luften innan den landade på taket till en skola. Myndigheterna beskrev förstörelsen som starkt lokaliserad — intilliggande byggnader var oskadda och inga stormar rapporterades någon annanstans i staden. Landets meteorologiska institut hade utfärdat endast en gul varning, sin lägsta nivå, för kraftigt regn i området.

De döda var arbetare som sov och arbetade i fraktcontainrar på en öppen byggarbetsplats — människorna längst ner i varje byggkontrakt. Antalyas södra kuststräcka hör till landets mest trombutsatta områden, och tromber är vanliga längs Turkiets medelhavskust och egeiska kust under höst och vinter. Väderrisken var känd; ändå stod barackerna kvar.

Här finns inget mysterium att lösa. Risken var dokumenterad, geografin känd och säsongen inne. Ändå var det den billigaste lösningen som gällde: oskyddade containrar på öppen mark, där de människor som har minst makt i byggkedjan också sover. Den som äger bygget bär inte själv kostnaden för en stormnatt — kostnaden lades på arbetarna, och den betalades nu i människoliv. En gul varning från ett väderinstitut är inte ett skydd, det är en anteckning. Byggherren och entreprenören hade alla uppgifter de behövde, och ändå valde de en lägerliknande tillfällighet framför ordentligatrygghet. I ett system där ingen med beslutsmakt måste stå till svars när räkningen kommer, hamnar den alltid hos dem som inte kan säga nej.

Kranen störtade, barackerna flög och arbetarna dog. Allt annat i den berättelsen är förvaltningens och byggbranschens gemensamma alibi.