Student dog i Mumbai efter misstänkta kastebaserade förödmjukelser på universitetet

Mumbaipolisen grep på söndagen minst tjugo personer vid en ljusvaka till minne av en student vid Indiens tekniska högskola i Bombay, som i september påträffades hängd på sitt studenthem. Vakan hölls vid Chaityabhoomi i Dadar — minnesplatsen och kremeringstället för BR Ambedkar, huvudförfattaren bakom Indiens grundlag — med ett enda krav: en utredning av dödsfallet. Studenten, Sahil Wakode, hade enligt familjen utsatts för kastbaserad diskriminering vid institutet.

Polisen betecknade sammankomsten som o tillåten. Deltagarna uppger att poliser misshandlade kvinnor när de bortfördes från platsen. Bland de gripna fanns komikern Masoom Rajwani, som efteråt skrev på Instagram: "Skam på polisen som använde brutalt våld, grep åtta kvinnor och slet av kläderna på en kvinna." Han hävdar även att kvinnor hölls kvar efter klockan 18, vilket lagen förbjuder. Polisen har inte svarat på anklagelserna. Samtliga gripna släpptes från polisstationerna i Tardeo, Worli och Dadar efter halv nio på kvällen.

Wakode avled den 18 september — samma dag, enligt institutet, som en provvakt upptäckte att han under en examination använde sin mobiltelefon för att ladda upp frågepapperet till ChatGPT. IIT-Bombay hävdar att händelsen diskuterades med studenten, att han fick samtal av examinatorn, studievägledaren och institutionschefen, och att inga disciplinärgärningar vidtogs. Föräldrarna säger att sonen hotades med avstängning.

Polisen har registrerat ett ärende mot professor Suryanarayan Doolla — uppges vara provvakten — samt okända gärningspersoner, med anledning av anstiftan till självmord och enligt lagen om förebyggande av övergrepp mot registrerade kaster och stammar. Wakodes far, Ravindra, hävdar att Doolla i tre månader framförde kastförolämpningar till sonen, på order av institutets direktör Shireesh B Kedare. Kedare förnekar att någon kastdiskriminering skett: "Faktum är att uppgifter om varje students kasttillhörighet är helt dolda och inte tillgängliga för någon."

Institutets cell för registrerade kaster och stammar uppger i ett mejl till studenterna att man inte mottagit någon anmälan om kastdiskriminering från Sahil Wakode.

Mönstret är bekant: institutionen utreder sig själv och finner sig oskyldig, polisen slår ner på de sörjande i stället för att granska makten, och den enda formella utredningen kom till stånd först efter familjens ihärdighet. När samma apparat — institutledning, polis, byråkrati — både är anklagad, åklagare och domare i egen sak är utfallet sällan en överraskning. Att institutet samtidigt påstår att kastuppgifterna om studenterna är "helt dolda" säger mer om dess intresse att slippa frågan än om dess omsorg om studenterna.