Barnens genitala ingrepp i Uppsala visar systemfel
Expert Birgitta Essén noterar att Sverige har robusta skyddsmekanismer mot flickor men ingen motsvarighet för pojkar, de rutiner som byggts för flickor saknas helt för pojkar som nu är måltavlor för kriminella ingripanden
Bilder
Polisen har genomfört omfattande ingripanden i Uppsala, där åtta personer arresterades vid en kommersiell lokal i Sala Backe i söndags. Misstänkta har anklagats för att ha utfört ingripanden på barn. Enligt åklagaren gäller de skadade i detta fall pojkar.
Detta fall har väckt allvarliga funderingar kring hur svenska institutioner hanterar sårbarheter hos barn. Birgitta Essén, professor i internationell kvinnohälsa vid Uppsala universitet, har påpekat att det finns en tydlig och historiskt rotad skillnad i skyddsnivån mellan flickor och pojkar i Sverige. Enligt hennes analys har det byggts upp ett omfattande system av skydd för flickor, medan pojkar i stor utsträckning saknar motsvarande institutionella ramverk.
Den skillnaden har sitt ursprung i lagstiftningen. I Sverige är det att genom att skada flickors könsorgan ett specifikt brott. Detta skydd sträcker sig även internationellt, och personal som arbetar med barn inom skola och sjukvård har under decennier fått utbildning för att känna igen tecken på våld. Pojkar å andra sidan är föremål för kring procedurekaler, vilket är tillåtet under vissa förutsättningar och sker i stor utsträckning utanför hälso- och sjukvårdens direkta tillsyn. De rutiner och skyddsmekanismer som har etablerats för flickor saknar helt en motsvarighet för pojkar.
Söndagens operation har blottlagt denna institutionella luckning. Enligt polismyndigheten hade en man besökt en kommersiell anläggning för att utföra ingrepp på barn, och flera familjer hade samlats på samma ställe. Det som led fram till ingripandet var inte ett rutinmässigt besök eller en uppföljande kontroll, utan ett riktat polisförfarande. Essén betonar att det skydd som finns för flickor är resultatet av en medvetet och stegvis konstruerad strategi: lagstiftning, utbildning och uppföljning. Detta har aldrig applicerats på pojkar.
Det aktuella utredningsmaterialet visar att alla identifierade skadade i fallet är pojkar. Fallet illustrerar därmed den systemiska sårbarheten som uppstår när lagstiftning och statliga skyddsnät inte har skapats för att adressera de specifika behoven hos alla medborgargrupper på lika villkor.