Vetenskap

AI-modell fastställer att Spinosaurus var en djupvattenjägare

Forskare tränade en artificiell intelligensmodell på över 11 000 mätvärden och fossil från Yale Peabody Museum för att lösa livsstilsdebatt, modellen utmanar även den långvariga teorin att marina reptiler som mesosaurer var helt marina

Bilder

Artists impressions of the Spinosaurids (Anthony Hutchings via Eurekalert) Artists impressions of the Spinosaurids (Anthony Hutchings via Eurekalert) Anthony Hutchings via Eurekalert
Spinosaurus hunting (Davide Bonadonna via Eurekalert) Spinosaurus hunting (Davide Bonadonna via Eurekalert) Davide Bonadonna via Eurekalert

Sjömonstret från Jurassic Park III levde större delen av sitt liv under vattnet. Det är slutsatsen i en ny studie i Current Biology, där forskare tränat en artificiell intelligens på över 11 000 mätningar, fotografier och datortomografiskanningar från hundratals fossila och moderna exemplar vid Yale Peabody Museum och andra institutioner världen över.

Resultatet landar mitt i ett lingrande bråk om vad djuret egentligen var. Tidigare forskning har framställt Spinosaurus som en förföljeligsjägar som jagade byten under ytan i stil med sälar och pingviner; rivaliserande artiklar har i stället återupprättat den som en slags häger, som patrullerade stränder och letade föda i grunt vatten. Den nya modellen har lärt sig vad skelettproportioner säger om levnadssätt hos levande arter och tillämpar sedan tumregeln på de utdöda. Den kan också förutsäga anpassningar i mjukvävnad, inklusive simstrukturer som nästan aldrig bevaras i fossil. "Vi kunde med säkerhet konstatera mycket vattenlevande vanor hos Spinosaurus", säger doktor Caleb Gordon, en av studieförfattarna, om ett djur som tillbringade mesta tiden nedsänkt.

Analysen driver dock inte över allt i vattnet. Mesosaurerna, marina kräldjur som levde för mellan 290 och 274 miljoner år sedan i nuvarande Sydafrika och östra Sydamerika, har ansetts helt vattenlevande sedan forskarna fastställde att de födde levande ungar — det klassiska beviset för ett liv till havs. Modellen skickar dem ändå tillbaka på land för betydande perioder.

Det är lätt att häckla den archaeologiska gungning, men affären är värd ett eftertanke om hur vetenskapen fungerar som institution. Samma ben har nu licenserat ett simmande monster, en vadande fågel och återigen en ubåt. Varje rekonstruktion har presenterats med auktoritet, publicerats i ansedda tidskrifter och citerats vidare som sanning tills nästa artikel vände på bilden. Detta är inte ett tecken på att forskarna ljuger, utan på hur incitamenten är byggda: nyttolkningar av kända fossil ger publikerbara resultat, medan tyst tvekan gör det inte. Medianer och populärvetenskaplig förmedling, inte minst i Sverige, plockar varje vändning som en ny定律 utan att nämna att föregåendeande förklarades lika säkert.

Spinosaurus levde i nuvarande norra Afrika för mellan 113 och 94 miljoner år sedan. Att ett enda skelettmateriel kan bära tre så skilda djurbilder borde göra oss artiga mot de som ifrågasätter etablerade bilder, inte misstänkliggöra dem. Vad som huvudsakligen borde uppmärksammas är vad den nya metoden faktiskt åstadkommer: en maskininlärningsmodell som tränats på levande djur kan visserligen ge strukturerade gissningar, men dess slutsatser är bara så goda som de jämförelser den bygger på — och den kan inte bevisa vad som händer hos en att-meter-lång köttätare med segel på ryggen som ingen levande art liknar.

Håller nästa artikel Spinosaurus nedsänkt? Frågan har redan besvarats olika i fältet tidigare, och ingenting tyder på att pendeln stannat. För den intresserade allmänheten är den sundaste hållningen kanske att beundra fossilet — och betala mindre vikt åt den veckovis växlande tolkningen av det.